Escort tyskland warsaw poland homo escorts

escort tyskland warsaw poland homo escorts

... Dittills hade också de ryska tsarerna, som var storfurstar av Finland, varit ganska populära. På så sätt kan man hitta en kyrka att besöka på semesterorten eller också få fram specialgudstjänster för studenter, barn, familjer eller utlänningar. Sendak har berättat att modellerna för Vildingarna var de judiska släktingarna från Europa som kom och hälsade på när han var barn. Bulletinens fotograf Stanislaw Godula har varit ute och paddlat kajak i det polska vattenriket. Resten kommer antagligen från andra bibliotek från Storpolen. Motiveringen lyder som följer: Dessutom skriver jag regelbundet krönikor i Blekinge Läns tidning. ESKORTSERVICE GAY KALMAR ESCORT HELSINGÖR

Escort tyskland warsaw poland homo escorts

Escort tyskland warsaw poland homo escorts

På väggen till trappavsatsen sattes senare upp en minnestavla med Eugens namn och den latinska inskriften Se pro patria dedit Han gav sig själv för fosterlandet. Dittills hade Finland, som upphöjdes till ryskt storfurstendöme efter erövringen , haft vidsträckt självstyrelse med egna lagar, egen författning och egen armé. Dittills hade också de ryska tsarerna, som var storfurstar av Finland, varit ganska populära. Alexander II sammankallade den finska lantdagen och lovade respektera ett konstitutionellt monarkiskt styrelsesätt.

Därför restes en staty av honom som fortfarande står kvar mitt på Senatstorget. Även hans efterträdare Alexander III var omtyckt i Finland, han semestrade gärna i sin fiskarstuga nära Kotka på sydkusten. Men Rysslands siste tsar, Nikolaj II, var starkt beroende av sina konservativa rådgivare och bestämde att Finland mista sitt självstyre.

Armén skulle bli en del av den ryska och ämbetsspråket skulle bli ryska i stället för svenska och finska. Kejsaren skulle stifta lagarna tillsammans med ryska riksrådet i stället för med finska lantdagen.

Detta tillkännagavs i Februarimanifestet , som gällde fram till november En protestskrivelse med tusentals underskrifter överlämnades till tsaren men hade ingen verkan. Vem var då Eugen Schauman? Hans familj, som adlades redan på talet, gick liksom så många finländare i rysk tjänst.

När Eugen var tre år, förflyttades fadern till Radom, söder om Warszawa, och där växte barnen upp. De lekte med kosackerna, som hörde till hushållet, och gjorde utflykter i vagn i det böljande gröna landskapet omkring Radom. Åren i Polen blev betydelsefulla, och den yngre brodern Michael brukade säga att han inte var finne utan polack. De polska frihetssträvandena gjorde säkert också intryck på barnen, som uppfostrades i högpatriotisk anda av modern Elin Schauman.

Hon läste Runebergs Fänrik Ståls sägner med dem och guvernanter hemifrån såg till att Eugen och hans syskon inte glömde Finland. De lyckliga åren i Radom fick ett brått slut , då Elin dog i barnsäng. Detta var Eugens största tragedi, och från den hämtade han sig aldrig. Ett annat trauma var hans dövhet efter en illa läkt öroninflammation.

Familjen flyttade till Helsingfors, och Eugen fick svårt att hänga med i skolan på grund av sitt handikapp. Desto bättre presterade han på idrottsplatsen, han var en djärv seglare och en framstående skytt.

Han ivrade för att utbilda ungdomar i skytte som ett led i motståndskampen. Därför köpte han också engelska Winchestergevär för utdelning, men insåg snart att deras kaliber var för liten och övergick till den tyska Mausern.

Efter Schaumans död utbildades snart en hjältekult kring honom. Kvarlevorna flyttades efter bara något år från fattiggraven i Malm i Helsingfors till Näsebackens kyrkogård i Borgå, där också modern är begravd. Det ståtliga granitmonumentet pryds av två svarta stenkulor.

Men vad var motivet till attentatet? Visst fanns det en längtan att få bort den avskydde generalguvernören Bobrikov men Zetterberg ser mordet som ett utvidgat självmord. Schauman, som hade föresatt sig att hans hustru skulle ha samma namn som modern, förälskade sig i en flicka, Elin Borgström. Men hon avvisade hans frieri och att söka en annan kärlek var för hans natur otänkbart. Han ville dö — och på det här sättet kunde hans död tjäna ett högre syfte.

Kanske hade självmordsbombaren Taynour Abdulwahab liknande sammansatta motiv — det antyder i varje fall islamologen Jan Hjärpe. Den tragiska flygolyckan vid Smolensk den 10 april väcker fortsatt kontroverser i Polen. Under Allhelgonahelgen satte någon upp ett kors på Partisankyrkogården i Kielce, en stad som är präglad både av industri och ett katolskt biskopssäte och prästseminarium.

En av dem påpekar att det bara är tio procent av polackerna som tror på attentatsteorin — en föreställning som går ut på att ryssarna skulle ligga bakom flygkatastrofen, där nittiosex personer inklusive president Kaczynski omkom.

Inga polska regeringsföreträdare har emellertid uttalat några misstankar åt det hållet. Och kyrkogårdsförvaltningen meddelar att korset satts upp utan dess tillåtelse. Men att helgonförklara en aldrig så viktig kandidat utan att gå den långa vägen med föregående salighetsförklaring — det går inte i den katolska kyrkan.

Och den processen har gått trögt. Men nu uppger den italienska tidningen Il Giornale att saker och ting rör på sig och att den framlidne påven kan bli beatificerad om ett år. För detta krävs minst ett underverk och nu är det sannolikt att läkarkommissionen, som spelar en viktig roll i förhandlingarna, kommer att godkänna att den franska nunnan Marie Simon-Pierre snabbt tillfrisknade från ett svårt fall av Parkinson efter att ha bett om Johannes II Paulus förbön.

Detta uppger Andrea Torelli, som är tidningens vatikanspecialist. Att Karol Wojtyla år valdes till katolska kyrkans högsta ämbete betydde oerhört mycket för Polen och hans arbete bakom kulisserna bidrog i större utsträckning till landets frigörelse än vad som tidigare varit känt. Gunnel Arbin 14 okt Ryszard Kapuscinski, stjärnreportern som flera gånger nämndes som Nobelpriskandidat, var en betydligt mer sammansatt person än vad som framgick av hyllningarna vid hans död I våras kom en tegelsten till biografi av en kollega på Gazeta Wyborcza, Artur Domoslawsk i, som rycker hjälteglorian från hans panna, skriver webb-Bulletinens Gunnel Arbin som läst boken.

Och i våras kom en tegelsten till biografi av en kollega på Gazeta Wyborcza, Artur Domoslawsk i, som rycker hjälteglorian från hans panna. Kapuscinskis änka Alicja , som troget skötte hans affärer under hans reportageresor i Afrika och Latinamerika, sökte stoppa boken genom att gå till domstol men misslyckades.

Skandalen underströks av det faktum att Domoslawski fick byta förlag. Det förlag som till slut gav ut biografin, Swiat Ksiazki , har inte samma litterära anseende som det första valda. Alicjas åtgärd framstår som en smula egendomlig, eftersom hon lät honom få tillgång till makens privata arkiv och dessutom uttalade sig mycket öppenhjärtigt om Ryszards ständiga otrohet.

Många kvinnor svärmade kring den i ungdomen stilige journalisten som dessutom ökade på sin attraktion genom sitt snabbt växande rykte. En kvinna som inte namnges hävdar rent av, att hon och Kapuscinski hade ett från-och-tillförhållande som varade i 33 år! Tredje parten i familjen Kapuscinski var dottern Zofia , kallad Zojka.

Som vuxen anklagade hon sin far för att aldrig ha varit hemma, när hon behövde honom. Hon flyttade tidigt hemifrån och först efter faderns död ställde hon upp på intervjuer om honom. Men då kallade hon sig René Maisner. Ryszard Kapuscinski var författare mer än nyhetsreporter. De framgår klart av hans mest berömda böcker, Shahen, Kejsaren och Imperiet.

I Kejsaren målar han upp oförglömliga bilder av Haile Selassie genom att i hemlighet tala med gamla hovmän i mörka gränder i Mengistus av skräck lamslagna Addis Abeba. I Imperiet berättar han skakande om sin barndom i Pinsk, utkantsstaden i nuvarande Vitryssland, där föräldrarna genom sin skoltjänstgöring samtidigt skulle vara ambassadörer för polskheten i Pilsudskinationalismens stat. Här påpekar Domoslawski att Kapuscinski gärna överdriver hemmets fattigdom för att understryka storheten i den klassresa han utan tvivel genomförde.

Till modern som avgudade sin son hade han ett nära förhållande, så nära att modern fick läsa hans texter hos PAP, Polska pressbyrån, innan de publicerades i tidningarna.

En text som skildrade ett dödshot mot honom i Nigeria undanhölls henne för att hon inte skulle riskera hjärtinfarkt. Det innebar också att den inte publicerades förrän efter Maria Kapuscinskas död Domoslawski väckte sensation genom att påvisa att Kapuscinski aldrig träffade vare sig Che Guevara i Sydamerika eller Patrice Lumumba i Kongo. Den ende revolutionära idolen som han sannolikt mötte var Salvador Allende i Chile. Men likväl förekom dessa uppgifter på omslaget till Fotbollskriget, ett av stjärnreporterns mest kända verk i utgåva efter utgåva.

En polsk korrespondent i talets Afrika levde inget lyxliv. Medlen var knappa och när han angreps av malaria i dåvarande Uganda fick han lägga in sig på ett sjukhus avsett för afrikaner. Men därigenom kom han också befolkningen nära, så att han kunde beskriva deras vardagsliv på ett sätt som de flesta andra utländska journalisterna inte förmådde. Att Ryszard Kapuscinski fick göra så långa utlandsresor, trots att hans syster Barbara bodde i Väst, berodde på att han ända från början var en trogen anhängare av partiet.

Han trodde fullt och fast att PZPR, det polska förenade kommunistpartiet, kunde och skulle skapa en bättre framtid för det krigshärjade Polen. Enligt Domoslawski började han tappa tron först under Gierek , som i början av talet ville modernisera Polen, satsa på konsumtionsindustri genom att ta upp stora utländska lån.

Efter oljekrisen ledde detta till stora bakslag. Den bok som han tänkt skriva om den första framgångsrika arbetaroppositionen i satellitstaterna blev aldrig färdig. Men att samarbeta med general Jaruzelskis regim efter undantagstillståndet på Luciadagen vägrade han. Kapuscinski meddelade att han inte tänkte låta sig verifieras — en kontrollprocedur lustracja som alla journalister måste underkasta sig för att få fortsätta arbeta.

I stället blev han erbjuden en post i det statliga försäkringsbolaget ZUS! Som han givetvis genast avböjde. Först senare blev Kapuscinski känd utanför Polen genom att Kejsaren gavs ut i USA, där förlaget till en början krävde att han skulle skaffa fram intyg från dem han intervjuat i hemlighet att de gick med på att publiceras! Detta absurda villkor släpptes rätt snart och den polske journalisten gick vidare mot världsberömmelse. Gärna hade han tagit emot Nobelpriset i litteratur. Men den amerikanske journalisten Jon Lee Anderson förvånades över att denne framstående kollega hela tiden verkade vara så osäker på sig själv.

Kanske är detta förklaringen till att han ibland förgyllde verkligheten. Skall Jesus krönas till Polens konung? Ja, det föreslår Korsförsvararna och det finns precedensfall, då Jungfru Maria kröntes till Polens drottning redan på talet efter segern över svenskarna vid belägringen av Czestochowa.

Försvararna vägrade att gå med på att korset till minne av Smolenskkatastrofen framför Presidentpalatset skulle flyttas, vilket utlöste häftiga kravaller. Nu är korset flyttat till palatskapellet men de stockkonservativa försvararna vill resa ett nytt — för säkerhets skull monterat på en vagn. Konflikten kring korset utgör utmärkt material för en film, anser regissören Cezary Harasimowicz, som Polens TV4 avslöjade att han redan skrivit manus.

Gunnel Arbin 19 sept Nu kan den hugade kyrkobesökaren hitta närmaste gudstjänstlokal med hjälp av en ny sajt på nätet i Polen. Inte mindre än 10 kyrkor i hela landet finns att välja på, däribland i huvudstaden. På så sätt kan man hitta en kyrka att besöka på semesterorten eller också få fram specialgudstjänster för studenter, barn, familjer eller utlänningar.

Man kan dock anta att det är endast katolska helgedomar på sajten, eftersom 95 procent av polackerna uppger sig tillhöra romersk-katolska kyrkan, även om långt ifrån alla är aktiva. Så småningom skall tjänsten utökas till att också gälla mobiltelefoner. Hon vill att de pengar som samlas in till ett minnesmärke över flygolyckan i Smolensk istället går till ett barnhem. Det räcker inte med den minnesplatta som satts upp på presidentpalatset efter den tragiska olyckan vid Smolensk i april.

Nu har en kommitté bildats för att uppföra ett monument mitt emot karmeliternas kyrka. Kommittén har redan öppnat en hemsida, dit intresserade kan sända in sina bidrag, meddelar Gazeta Wyborcza.

På monumentet vars utformning ännu inte är fastställd skall finnas en inskrift som talar om att hundratusentals polacker förrättat bönder på platsen Det krävs inte alltför stor fantasi för att förutse att minnesmärket, när det kommer till stånd, kommer att generera nya konflikter mellan katolska och sekulariserade demonstranter. I två veckor i mitten av augusti stod slaget vid Warszawa som oväntat slutade med att polska trupper under befäl av marskalk Józef Pilsudski besegrade Röda Armén.

Nu gör regissören Jerzy Hoffman film av slaget, som är ett av hjältedåden i den polska historien. Slaget vid Warszawa, som utkämpades för 90 år sedan, blir nu film och huvudaktörerna har lärt sig rida och hantera en sabel. Regissör blir Jerzy Hoffman som gärna griper sig verket an när det gäller historiska bataljskildringar. Gamle veteranen Daniel Olbrychski spelar marskalk Józef Pilsudski, Polens obestridde ledare från majkuppen till sin död Polackerna älskar sin historia och filmer på sådana teman kan alltid räkna med en stor publik.

Senaste exemplet var Andrzej Wajdas film om morden i Katyn. Det två veckor långa Slaget vid Warszawa har förblivit märkligt okänt utanför Polen, trots att det hade stor betydelse för hela Europa. Röda Armén som trängt fram ända till Warszawas förstäder besegrades och fick dra sig tillbaka och Sovjets framträngande västerut hejdades i 20 år. Kriget mellan bolsjevikerna och polackerna hade redan inletts som ett led i de rödas strävan att jaga ut de vita styrkorna från Sovjetunionens territorium.

Överbefälhavare var den gamle tsarofficeren Michail Tuchatjevskij , känd som pionjär för pansarvapnet. Genom Rapallofördraget samarbetade han med sina tyska kolleger, som efter freden i Versailles förbjudits rusta upp sin armé, genom att just satsa på stridsvagnar. I mars ryckte Röda Arméns västra front under hans ledning västerut från Lettland till Polesien, nu i västra Ukraina, medan den sydvästra fronten under Aleksander Jegorov erövrade Lillpolen, området runt Kraków.

Röda Arméns offensiv, som till slut omfattade över fem miljoner soldater, tvang den polska hären att dra sig tillbaka över hela fronten och fienderna trängde allt närmare Warszawa. Polen som bara två år innan hade återvunnit sin självständighet efter en drygt hundraårig delning stod ganska ensamt inför det röda hotet. Den tyske generalen Ludendorff erbjöd först hjälp men på villkor att tyskarna fick annektera Storpolen, området runt Poznan, samt Gdansk.

När polackerna nekade, förbjöd tyskarna vapentransporter genom sitt territorium. Många arbetare i västeuropeiska hamnar strejkade också för att förhindra frakter av militär natur. Det enda land som bistod sin gamla allierade var Frankrike som sände en militärmission under befäl av marskalk Weygand. I den ingick dåvarande kaptenen Charles de Gaulle , som förblev varm Polenvän och som vid Jaltakonferensen protesterade mot att Polen skulle bli sovjetiskt intresseområde.

Han var också oerhört populär i Polen och möttes med ovationer vid sitt besök De utländska diplomaterna flydde också Warszawa med undantag för den påvlige nuntien Achille Rati , som två år senare blev vald till påve under namnet Pius XI. En gata i centrala Warszawa fick därför senare hans namn.

Det avgörande slaget utkämpades på slätten öster om huvudstaden under de första augustiveckorna och inrymde flera dramatiska episoder, som naturligtvis återges i filmen.

En av dem är historien om hur fältprästen Jan Ignacy Skorupko , som störtade ut på slagfältet iförd full prästerlig ornat och svingade ett kors i ena handen för att uppmuntra sina stackars karlar som var gripna av panik. Det tog inte lång stund innan han stupade men hans patriotiska insats hejdade i alla fall reträtten och fick de unga soldaterna till att rycka fram på nytt.

En annan händelse som blev en av de klassiska patriotiska myterna handlar om löjtnant Stefan Pogonowski , som inte gick hädan förrän han hunnit ta nattvarden av armékaplanen och elda sina mannar med orden: Mer världsligt sinnade historiker anser att orsaken till segern var att Budjonnyj , den gamle kosackgeneralen, marscherade iväg med sin armé och på det sättet splittrade fronten.

Stor psykologisk betydelse hade det faktum att slaget utkämpades bl. Och den 15 augusti är också Polska Arméns dag, som högtidlighålls vid den Okände Soldatens grav på Pilsudskitorget med stora parader, där en militärorkester spelar de traditionella marscherna och sångerna från Pilsudskis dagar. För det var Pilsudskis strategiska begåvning, som låg bakom segern, även om han inte fått en enda dags formell militär utbildning.

Det kors, som efter den tragiska olyckan utanför Smolensk då presidentparet omkom sattes upp, vill många ha kvar. Den 5 augusti kom det till häftiga sammanstötningar utanför presidentpalatset mellan en liten grupp högerkristna om vägrar flytta korset och en stor skara upprörda som vill flytta det till annan plats. En av dem bar ett plakat med texten: Att utnyttja korset i politiska syften är satans verk. Jaroslaw Kaczynski tänk dig för! Den senare gruppen kan sägas ha fått stöd av Warszawas ärkebiskop Kazimierz Nycz, som framhåller att korset inte får utnyttjas för att åtskilja människor men man får heller inte begränsa det till den privata sfären.

Korset som står framför furst Poniatowskis staty är nu avgränsat med ett kravallstaket, och utkallade poliser fick med våld hindra de bägge grupperna från att puckla på varandra.

Det hela ingår i Warszawas Akademiska pilgrimståg som utgår från två helgedomar i omgivningen och har sin slutpunkt i S: En kvinnlig katolsk teolog som uttalat sig i radio är orolig över den bristande dialog mellan samhällsgrupperna som hon spårat ända sedan Solidaritets begynnelse. Om de döda inget annat än gott, men  Henryk Jankowsk i var kontroversiell, skriver Gunnel Arbin i sitt porträtt av den nyligen avlidne Solidaritetsprästen.

Han gjorde sig känd för sin exklusiva smak. Han var också antisemit och misstänktes i början av talet för pedofili. Om de döda inget annat än gott, men Henryk Jankowsk i var kontroversiell, skriver Gunnel Arbin i sitt porträtt av den nyligen avlidne Solidaritetsprästen. Om de döda ingenting annat än gott, lyder ett gammalt talesätt och det besannas nu i Henryk Jankowskis eftermäle.

Han gick bort den 12 juli på ett sjukhus i Gdansk i en ålder av 74 år. Han vann sin ryktbarhet som Lech Walesas biktfar och den som ledde mässorna för de strejkande arbetarna på Leninvarvet i Gdansk i augusti Han var då kyrkoherde i S: Jag minns mitt besök där i den vackra lilla gotiska tegelkyrkan i september Där fanns en bronsskulptur av Jerzy Popieluszko , martyrprästen som plågades till döds av polska kommunistiska säkerhetspolisen Sådana minnesmärken kunde bara finnas i kyrkorna, där hemliga polisen UB inte vågade gå in.

I slutet av talet var Jankowski fortfarande omstrålad av sin glans som upprorshjälte mot det kommunistiska förtrycket. Efter Solidaritets seger hösten följande år bleknade glansen efterhand.

Jankowski som kom från arbetarmiljö i stadsdelen Stargard gjorde sig känd för prästgårdens eleganta möbler och den storslagna Mercedes han alltid färdades i. Ett av hans projekt som aldrig blev realiserat var att i sin kyrka bygga ett altare av bärnsten, ett material med gamla traditioner på Östersjökusten.

Som många konservativa polska katoliker var Jankowski antisemit. För detta blev han suspenderad i tio månader av kardinal Glemp. Han återkom men blev han invecklad i ännu en skandal. I flera månader hade han gett husrum i prästgården åt en korgosse, som rymt hemifrån. Denne som efterlystes av sin mor hade också tagit emot pengar av sin beskyddare och det är sannolikt att Jankowski gjort sig skyldig till pedofili.

Den mäktige prosten i S: Till slut fick han emellertid lov att dra sig tillbaka till ett kloster. Till begravningen kom förutom Gdansks borgmästare också en annan kontroversiell prelat, Tadeusz Rydzyk , grundaren av den katolska radiostationen Radio Maryja och dess avläggare TV-stationen Trwam.

Hans tidigare biktbarn Lech Walesa var dock inte närvarande. Efter döden är alla kontroverser som bekant historia. Efter tjugosex år blev den länge väntade saligförklaringen av fader Jerzy Popieluszko verklighet. I en högtidlig procession fördes hans kvarlevor genom Warszawas centrum till själva ceremonin på Pilsudskiplatsen, det torg vars namngivning avspeglar en stor del av Polens historia. Det har hetat alltifrån Sachsiska platsen, till ära för August den starke, kurfurste av Sachsen, till Adolf Hitler Platz under den tyska ockupationen, för att slutligen under den kommunistiska tiden få namnet Segerplatsen.

På brottsplatsen, där den modige prästen misshandlades till döds på väg till Torun från Bydgoszcz i norra Polen, restes ett kors där människor lade ner blommor. Mördarna var tre officerare från den polska kommunistiska säkerhetspolisen UB och de blev fast nästan genast och ställda inför rätta.

Nu bars i processionen en ikonliknande bild av prästen, vars milda drag skilde sig starkt från det ohyggliga fotot av hans döda kropp, när den fiskades upp ur en vattenreservoar. Mordet på Popieluszko den 20 oktober var tänkt att tysta honom och skrämma anhängarna till Solidaritet som ju var starkt förbundet med katolska kyrkan. Men hans chaufför, Waldemar Chrostowski, som var gammal brandsoldat, lyckades ta sig ur hemliga polisens bil och kunde genast ange mördarna, tre officerare ur UB.

Grzegorz Piotrowski, Leszek Pekala och Waldemar Marek Chmielewski blev därför arresterade bara fem dagar senare och tillsammans med en överordnad Adam Pietruszka dömda till långa fängelsestraff i en domstol i Torun i februari Om högre befattningshavare, som dåvarande inrikesministern Czeslaw Kiszczak, gett order om likvideringen har aldrig gått att fastställa.

När jag gick min första polska sommarkurs vid Warszawas universitet i september , besökte jag givetvis S: Framför kyrkan låg hans grav, som var av gränsad med stenar som bildade Polens gränser. Och strax innanför grinden var ett tjockt vitt streck målat på asfalten med överskriften: Czuwamy Vi håller vakt. Frivilliga från Solidaritet höll vakt natt och dag av oro för att regimens utsända skulle skända graven. Nästa år hade vakten tagits bort. Solidaritet hade segrat och på kyrkans anslagstavla kom upp en uppmaning om förböner för fader Jerzy som förberedelse till hans saligförklaring.

Genom att tala med människor som träffat honom hörde jag detaljer om hans liv. Den som avses är den överlevande tvillingen Jaroslaw Kaczynski, som kandiderar i presidentvalet den 20 juni. Att bli saligförklarad är ingen enkel procedur. Minst ett underverk krävs, dvs. Att detta skett vet vi ännu ingenting om men i en publikation som gavs ut av Nationella Minnesinstitutet återges ett eventuellt underverk. För några år sedan berättar pappan till ett av de barn som prästen döpte, att dottern sett prästen hålla hennes hand under en operation.

Hon hade inga personliga minnen av honom, då han mördats kort efter dopet. En saligförklaring innebär att personen får vördas av den lokala kyrkan och att hans eller hennes kvarlevor grävs upp, undersöks och bisätts i en annan helgedom. Så verkar också ha skett i fallet Jerzy Popieluszko, som överförs till Guds försyns kyrka i Warszawa, som är tänkt att bli ett polskt panteon. Skall saligförklaringen efterföljas av en helgonförklaring, krävs ytterligare ett underverk.

Lyckas han inte blir kandidaten förklarad för helgon av påven i S: Den enda svensk som blivit förklarad för helgon är den heliga Birgitta och det var för över år sedan. Kanske lyckas det för Jerzy Popieluszko, en enkel pojke från landet, som inte fick tillräckligt stöd av kyrkans ledning i Polen då han levde. Potop — syndafloden kallas som bekant svenskarnas krig i Polen på talet. Nu under mitt senaste besök i slutet av maj i Gdansk var det andra syndaflodsliknande översvämningar som var aktuella.

De värsta regnen på många år i söder hade kommit Wisla att bryta igenom vallarna på flera ställen och göra tusentals människor hemlösa. Själva huvudstaden Warszawa var allvarligt hotad och frivilliga fick bland annat göra en insats för att rädda djuren i Zoo som ligger nära flodstranden i stadsdelen Praga. Östeuropajournalisten Gunnel Arbin förmedlar intryck efter en kort resa i norra Polen. Gunnel Arbin i rummet där freden i Oliwa slöts för år sedan mellan Sverige och Polen.

TV-nyheterna var fulla av dramatiska bilder på översvämmade städer och byar och gråtande människor som förlorat allt de ägde. Tidningarna skrev artiklar om att inga lärdomar dragits av den senaste översvämningskatastrofen Fortfarande är fördämningarna bristfälliga på flera ställen.

För oss uppe i Gdansk-trakten märktes inte översvämningen så mycket mer än när vi på vägen till Frombork körde över en låg bro. Där hade Wisla brett ut sig över det flacka låglandet så att pilträden nu var omgivna av strömmande vatten. Frombork, på tyska Frauenburg, är nu aktuell eftersom Nicolaus Kopernikus en gång var verksam där som präst och astronom. Hans verk De revolutionibus orbium coelestium Om himlakropparnas rörelser hamnade visserligen på katolska kyrkans index över förbjudna böcker, varifrån den lyftes bort först på talet, men nu begrovs han av polske ärkebiskopen Jozef Kowalczyk.

I själva verket var det andra gången den berömde astronomen jordades, nu i egen sarkofag. Dessförinnan hade han lagts till vila under korgolvet i Fromborks gotiska tegelkatedral. Att det verkligen var Kopernikus kvarlevor det handlade om kunde fastslås genom DNA-undersökning av ett hårstrå som hamnat i en bok i Uppsala, kanske krigsbyte.

En guidebroschyr om Frombork hävdade dock att det skepp som fraktade svenskarnas krigstroféer från Frombork förliste på hemvägen. Karl X Gustavs strider i Polen avslutades först med freden i Oliwa, som slöts i maj Då var kungen själv redan borta, han hade avlidit i Göteborg den 13 februari.

Förhandlingarna var långvariga men själva fördraget undertecknades i en liten sal i det nu nedlagda cistercienserklostret bredvid katedralen i Oliwa, som är berömd för sin orgel. På bordet låg ännu dokument inbundna i läderband och på väggen en latinsk inskription som prisade fredens välsignelser. Oliwa-freden blev nu inte så långvarig. Redan efter fyra decennier tog kungens sonson Karl XII på nytt kriget till landet, som sedan gång på gång tvingats försvara sig mot angripare från både öster och väster.

Nu förestår presidentval i Polen, sedan Lech Kaczynski så tragiskt omkommit då han var på väg till en minnesceremoni vid Katyn. Som gammal reporter kunde jag naturligtvis inte låta bli att intervjua dem jag träffade om hur de skulle rösta. Och spektret var stort. En taxichaufför tänkte ge sin röst åt Jaroslaw Kaczynski eller Marek Jurek, eftersom han höll på den inhemska kulturen och var rädd för globalisering.

Chauffören på utflyktsbussen tänkte inte rösta alls, eftersom han misstrodde politiker i allmänhet. En kollega på tidningen Dziennik Baltycki trodde att Bronislaw Komorowski, Medborgarplattformens kandidat, skulle vinna men först i andra omgången. Några dagar efter flygkatastrofen vid Smolensk läste jag hans namn på nätet bland offren.

Roman Indrzejczyk, huskaplan hos president Lech Kaczynski, som följde med honom till den minnesceremoni i Katyn, som aldrig skulle äga rum. Jag träffade honom första gången hösten vid en minnesgudstjänst för Grazyna Kuron, som fick en allvarlig lunginflammation under interneringen under undantagstillståndet i Polen. Hon dog i mars Det var mina vänner på Solidaritets medborgarkommitté som bad mig följa med och vi for alla till Jesusbarnets kyrka i Warszawastadsdelen Zoliborz.

Gudstjänsten leddes av en av Solidaritets verkliga kämpar, kyrkoherden Roman Indrzejczyk, som en gång samlat Solidaritets landskommission till hemligt möte i församlingslokalerna. Hämnden blev att hemliga polisen UB försökte bränna ner kyrkan. Mötet kunde de däremot inte stoppa, eftersom regimens företrädare aldrig vågade gå in i kyrkorna.

De präster som mördades, som t. Jag skall aldrig glömma Jacek Kuron som efter gudstjänstens slut ensam knäböjde på stengolvet längst bak i kyrkan. Efter gudstjänsten gick jag fram till Indrzejczyk och sade att jag gärna deltagit i nattvarden men inte kunde, eftersom jag var protestant. Indrzejczyk tvekade alltså inte att bryta mot ett av katolska kyrkans strängaste förbud genom att låta en icke-katolik delta i kommunionen. Jag var ofta i Polen de åren, för det fanns mycket att skriva om i det samhälle som tog sina första trevande steg på demokratins väg efter kommunismens fall.

När planekonomin avlöstes av marknadsvarianten, fick många äldre det svårt. Pensionerna räckte inte till då zlotyn tappade sitt värde. Indrzejczyk var inte sen att hjälpa till. Han startade en bespisning för gamla och fattiga i församlingslokalerna och jag höll föredrag i Sverige för att samla in pengar till verksamheten. Det var fint att se hur församlingsborna uppskattade sin kyrkoherde.

Då var han pensionerad och bodde i högst uppe i en byggnad som församlingen ägde. Katolska präster lever oftast ett enkelt liv och jag var förvånad över den enkla, närmast påvra rum där han bodde.

Trakteringen var ett glas te och några praliner ur en chokladask. Men hjärtligheten var densamma som vid våra tidigare sammanträffanden. Det var presidenten själv som bett honom att bli huskaplan och han var naturligtvis glad över kallelsen. Själv var jag ganska överraskad över utnämningen, eftersom Kaczynski var känd för sin religiösa och politiska konservatism och Indrzejczyk var utpräglat liberal och ekumenisk.

Nu vilar Roman Indrzejczyk på Armékyrkogården på Powazki, där många andra kända personer ur Polens historia är begravda. I bokhyllan har jag de dikter han skrev som getts ut av en holländsk vän. Roman Indrzejczyk hade vänner i många länder och för mig representerar han det finaste i den polska katolicismen. Jerzy Popieluszko, prästen som med sina Mässor för fosterlandet retade upp de kommunistiska makthavarna till den grad att han grymt mördades, skall saligförklaras den 6 juni.

Processen har tagit 13 år — Vatikanens kvarnar mal som bekant långsamt. Prästen mördades på hemväg från Bydgoszcz till Warszawa. Sedan hans bil prejats av mördarna som tillhörde den kommunistiska hemliga polisen, SB. Hans chaufför hade varit kommandosoldat och lyckades undkomma.

Annars hade nog mordet förblivit ouppklarat men nu ställdes gärningsmännen inför rätta och dömdes till fängelsestraff. Vem som i slutänden gett ordern har aldrig kunnat påvisas. I Bydgoszcz där han i Martyrernas kyrka höll sin sista predikan hoppas man nu att hans relikvier skall överföras till kyrkan.

Om det betyder att hans kvarlevor skall flyttas från graven utanför S: Dessa föremål har överlämnats av hans mor som besökte kyrkan vid årsminnet av hans död. Skulle planerna bli verklighet får Polen ett nytt vallfartsmål. Den polska premiärministern Donald Tusk skall närvara, inbjuden av sin ryske kollega Vladimir Putin, som anses ha den verkliga makten i landet. Putin har sänt ett öppet brev till polackerna, som publicerats i Gazeta Wyborcza. Däremot har Ryssland vägrat att erkänna mordet på sammanlagt 26  polska officerare som folkmord och de flesta ryssar känner inte till Molotov-Ribbentroppaktens hemliga tilläggsklausul, som sanktionerade anfallet på Polen österifrån den 17 september Detta har framgått vid en opinionsundersökning i Moskva med svarande.

Rysslands president Dmitrij Medvedev tänker inte delta till skillnad från det polska statsöverhuvudet Lech Kaczynski som emellertid inte fått någon officiell inbjudan. Något brev från presidentkansliet om det planerade besöket säger sig den ryske ambassadören i Warszawa inte ha fått.

Minnet av händelserna i Katyn tycks alltså fortfarande kunna utlösa kontroverser. Polen — en slavisk kärlek. Demonen, ängeln och modern. Kvinnan i den svenska och polska sociala prosan under mellankrigstiden. D en polska kvinnliga lyriken förr och nu — en överblick. Saint, Lover or She-soldier? Portraits of Woman in Polish Literature.

Så sade då åriga Lukasz Wesolowski när han för ett par år sedan guidade oss genom den polska huvudstaden, så full av minnesplattor över historiska händelser.

Jag tänker ofta på det när jag letar efter nyheter om den politiska utvecklingen i Polen: Det är inte bara i Warszawa — överallt, långt ut i byarna, finner man större och mindre monument som påminner om landets ockupationshistoria. Från att i flera århundraden med början i medeltiden ha varit Europas största land, religiöst tolerant, förhållandevis demokratiskt — och ganska krigiskt, fann nationen under talet att länderna runtomkring: Ryssland, Preussen och Österrike vuxit till stormakter, kraftfulla nog att dela upp det rika Polen sinsemellan.

Men polackerna fanns, och efter första världskriget återuppstod Polen och var en självständig nation fram tills Hitler lät sina trupper tåga in i den unga republiken. Stalin väntade runt hörnet, landet genomled ytterligare en ockupation och tvingades man in i det s.

Sedan har Polen varit fritt. De två decennier som har gått sedan kommunismens fall har man använt till att bygga upp ett land med större säkerhet Polen är med i Nato, EU och Schengen , ett land med god ekonomi mest uppåt i EU , ett land som tar vara på sin gamla kultur — och ett land som hyllar sina hjältar.

Aldrig får världen glömma vad som hände under andra världskriget! I oktober började jag så smått lägga ut nyheter om Polen på webben. Först var det huvudsakligen nyheter från svenska medier, men snart hittade jag polska tidningar och Polskie Radio med daglig information om vad som tilldrog sig i riket.

Där fanns mycket spännande och webb-Bulletinen växte snabbt. Eftersom jag också är redaktör för Svensk-Polska Samfundets medlemstidning Svensk-Polsk Bulletin kunde jag också lägga ut en del artiklar därifrån på nätet. Flera av webb-Bulletinens medarbetare kommer från Svensk-Polsk Bulletin: Det dröjde lite innan läsarna hittade webb-Bulletinen, och under tiden gjordes tidningen om ett par gånger.

Sin egentliga form fann tidningen för fyra år sedan, den 1 december När första året var till ända fann vi att webb-Bulletinen haft tretusen läsare. Idag har vi fyratusen besök i månaden.

Sedan mars i år har webb-Bulletinens sidor öppnats 40 gånger. Allt fler svenskar reser till Polen och många följer vad som händer i landet i webb-Bulletinen. Även svenskar som jobbar i Polen har märkt att det är lättare att hänga med i snacket kring fikabordet på arbetsplatserna när de känner till lite om de inrikespolitiska förvecklingarna, och om konst och kultur och om alla minnesdagar som regelbundet högtidlighålls.

Under året har vi också haft glädjen att ta emot Nowa Gazeta Polskas utmärkelse Årets vänpris, som delas ut till en svensk som jobbar för att förbättra relationerna mellan Polen och Sverige. Motiveringen lyder som följer: Det är redaktionens förhoppning att webb-Bulletinen ska kunna leva och utvecklas — ambitionen är att kunna fortsätta bevaka nyheterna från Polen. Ska hembränt lösningen på Polens jordbrukskris? Det föreslår i varje fall Janusz Palikot, sejmledamot för regeringspartiet PO Medborgarplattformen, vid ett möte i byn Niedrzwica utanför Lublin i östra Polen.

PO, ett ur för polska förhållanden vänsterliberalt parti, har inget ordentligt väljarunderlag på landsbygden, där man håller fast vid bondepartiet och SLD, det omdöpta kommunistpartiet.

Palikot reser nu ut till byarna för att få in bönderna i väljarflocken. Detta misslyckades dock vid ett möte förra veckan i den östpolska byn. Just denna del av Polen har det sämst ställt. Den boom som Polen upplevt de sista tjugo åren, då landets infrastruktur och näringsliv moderniserats i snabb takt, har knappast berört byarna.

Och lantbrukarna som mött upp i den nyrenoverade busstationen var missnöjda med att de mist både affär och post. En bonde klagade över att han fick för dåligt betalt för sin havre, bara zloty per ton. Men Palikot visste på råd: Det gör man i Väst! Uttalandet framkallade häpnad hos auditoriet. För liten vodkaproduktion har aldrig varit Polens problem — snarare tvärtom. Huruvida Palikot kommer att bli tagen i örat av partiledningen för sin okonventionella rekommendation framgår inte av artikeln i Gazeta Wyborcza, men det framstår som sannolikt.

Gunnel Arbin 19 nov Polens utrikesminister Radoslaw Sikorski vill riva Kulturpalatset i Warszawa. Det har han offentligen uttalat åtminstone två gånger, senast i Radio ZET. Han hävdar att det är en mycket oekologisk byggnad som slukar mängder med energi och som det snart är nödvändigt att reparera för dyra pengar. I stället vill den frispråkige ministern anlägga en park med en damm, dit warszawaborna kan gå på picknick.

Det behövs fler parker i stadens centrum, anser Sikorski som redan tidigare franmlagt samma förslag i parlamentet, uppger Gazeta Wyborcza. Kulturpalatset, som var en gåva från Sovjetunionen, är liksom Moskvauniversitetet och Hotell Ukraina i den ryska huvudstaden byggt i en speciell höghusstil med klassicistiska inslag, typsik för Stalintiden.

Det har alltid varit en nagel i ögat på många polacker men PiS, Sikorskis politiska motståndare, påpekar att det är för sent att demolera Kulturpalatset. Sedan är det nämligen k-märkt i likhet med Lazienki-palatset, den siste polske kungens sommarpalats, och borgen i Malbork, som en gång var korsriddarnas högkvarter.

Den kända brittiska skådespeleskan har beslutat dra tillbalka sit stöd för Roman Polanski, som skall utlämnas till USA för en våldtäkt som han begick för många år sedan mot en då årig ameriskansk flicka. Detta uppger på söndagen Gazeta Wyborcza, som fått uppgiften från the Independent. Thompson som personligen känner den årige kände polske regissören har meddelat att hon drar tillbaka sin undeskrift från Bernard-Henri Levys upprop till förmån för Polanski.

Vi pratar om författaren Olga Tokarczuk som prisas internationellt, liksom regissören Paweł Pawlikowski. Demonstrationsfriheten hotad i Polen Amnesty: Lagen gäller inte alla som utsätts för hatbrott Analytiker: Är Polen ärkekonservativt — eller medierna ärkeliberala? Arabhästar i ideologisk fara Arabski: Det vita kristna Europa går under Artur Szulc vill öka kunskapen om polsk historia i Sverige Astrids första pris gick till en Vilding Ateistiska dagar chockerar högern Att använda sitt samvete Att besjunga den skadade världen Att föda utan smärta Att frigöra sig från de starka banden Att ge och ta tillbaka … Att överleva är att fatta rätt beslut Att överleva är inte detsamma som att fortleva Att reformera världen är att reformera barnens uppfostran Att resa monument Att rida ihjäl historiens häst … Att välja med respekt och klokhet Att vara kvinna Attentat blev sista delen i Bartanas filmtrilogi Även icke-judiska offer har något viktigt att berätta Avlyssningshärvan — fortsättning Balcerowicz: Den polska poesins giganter i svensk översättning Den polske rörmokaren Den religiösa fanatismen breder ut sig i Polen Den ryska myten om andra världskriget Den sista familjen blev festivalens stora vinnare Den siste romantikern Den svenska synden i polskt perspektiv Den underjordiska armén som kämpade för ett fritt Polen Det är det här vi vill stänga ute … Det bästa med Poznan är Stary Browar Det finns saker som man skriver — skriker!

Det förflutna dör inte. Andrzej Stasiuks Östern Det ideologiska korståget mot Lech Wałęsa Det kom ett sändebud från PiS … Det kryllar av spännande festivaler i Polen Det makabra mordet Det makabra skådespelet Det polskt-israeliska historiekriget Det ryska propagandakriget Det stora nederlaget Det svåra minnet Det unga Polens antieuropeiska ansikte Det var en gång … Det var lätt att mobilisera svensk opinion för Polen Diplomatisk strid om Auschwitz befrielse Diplomatisk turbulens efter Auschwitzuttalande Direktören klagade över fel frågor Dödsruna över Konstitutionsdomstolen Domstolsrådet kritiserar Ziobros brev Donald Tusk och Amber Gold-skandalen Dorota Maslovska på Dramaten Dramatisk domarkongress Drivkrafter som styr människans handlande Drömskt och rättframt om udda existenser Duda — de fagra löftenas president Duda föreslår pakt mellan Polen och Ungern Duda och Tusk — bittra fiender Duda tackade alla som röstat Duda tar tillbaka pensionslöftet Duda vill rösta om grundlag och flyktingar Duda: Lagen är inte viktigast Finsk frihetskämpe växte upp i Radom Fjärde republiken kan bli verklighet i höst Flaki — en polsk delikatess för män Flyg till Polen Flygvapenchefen: Abortförbud kan innebära uppror Gränsöverskridande samarbete i Östersjöregionen Greta — spionen som liknade Garbo Gross och Fruktan i Lund — april Gruvarbetardottern som vill leda landet Gruvnäringen på väg mot en lösning Gunther Grass är död Häftiga upplevelser på supertekniska Chopinmuseet Handkyssen som maktmedel Har Gazeta kommit?

Har Polen spelat någon roll för den moderna ryska identiteten? Hård EU-debatt om Konstitutionsdomstolen Häxbränning, pilgrimer och en varglya Hedersborgaren Dagmar Falk år idag Hela världen samlas på Café Aten Hemlig kurir vid elva års ålder Henryk Sławik— en polsk Wallenberg Heta dagar i Warszawa för 20 år sedan Hetsig debatt före gruvbeslut Historieboken vi länge har behövt Historien om den orädda teatern och åklagarna i Białystok Historiker protesterar mot PiS historiepolitik Historiska byar i nordöstra Polen Historiskt slott kan bli Harry Potterskola Högern blockerar konventionen om våld i hemmet Högern hetsar mot Michnik Högerportal frossar i statskuppsrykten Hon fick vänsteråsikterna med modersmjölken Honung och kryddor i Toruns pepparkakor Hotet om nyval i Polen Humaniora i kris — i Polen såväl som i Sverige Hundraårsjubileet firades med tal och sång Hur hamnade Polen i Nato?

Bevisen mot Wałęsa verkar äkta IPNs nya chef: Den ansvarige ska bestraffas Kaczyński: Det är Tusks fel Kaczynski: KOD vill göra Polen till en koloni Kaczynski: Macierewicz skiljer inte på fakta och slutsatser Kaczynski: Makten inför censur i Polen Kaczyński: Regeringen måste öka tempot Kaczynskis sinne för humor Kalabalik i parlamentet i natt Kalla kriget i vårvarma Karlskrona Kampen om andra världskriget Kan du tänka dig?

Känner ni till det muslimska Polen? Kantorernas konsert inledde Judiska festivalen Kaos på regeringsplanet Kapuscinski på besök i Kulturhuset Kapuscinski såg det stora i det lilla Kapuścińskis dotter får ingen ursäkt Kär i Polen och Lonely Planet Kär tradition på skånsk jazzkarneval Kärlekskranka storkar samlas i Polen Karski informerade väst om Förintelsen Kasjuberna brukade havet redan på talet Katolsk mässa i Domkyrkan före påven Katolska kyrkan höjer rösten Katyn — Wajdas svåraste verk Katyn — morden som ingen vågade tala om Katyn till Malmö KD-domare med ett förflutet i underrättelsetjänsten KDs ordförande utreds för maktmissbruk Kjell Albin Abrahamson har ingen Polenallergi!

Polen sträcker ut sin hand till Ukraina Komorowski: Vi förvaltar minnet Komorowskis desperation Komorowskis tal möts av intresse Konferens återupptog nygammalt samarbete Konferens i Lund november 09 Konflikten om KD fortsätter Kontroversiell president ofta i strid med regeringen Konventionen mot våldet i hemmet antagen efter het debatt Kopacz — tråkig men effektiv Kopacz besöker Ukraina Kopacz manar till försoning Kopacz och hennes politiska fiender Kornel Morawieckis tal vid sejmens öppnande den 12 november Korwin—Mikke chockerar och vinner röster Kraków är spännande också på vintern!

Kraków, staden vid flodgreningen Krakóws judiska kulturfestival är över — men fortsätter på nätet Krakóws klezmerkungar kommer till Sverige Krakóws ockupationshistoria i Schindlers fabrik Kreml: Inget i Smolenskutredningen tyder på brott Kriget dör aldrig, det byter bara uniform Krigsbyte från Polen innehöll rariteter Krigsslutet Polen ur ett sovjetiskt perspektiv — befriat broderfolk eller besegrad fiende?

Ja till IVF kan betyda uteslutning Kyrkan tar inte ställning Kyrkan tar ställning mot dagen efter-pillret Kyrkliga skilsmässor i Polen ökar Lärare vill också ha samvetsklausul Lärarna strejkar i protest mot det nya skolsystemet Läs Sienkiewicz! Nattens historiska beslut om Konstitutionsdomstolen Nedkyld pojke räddas till livet Nittio år av goda relationer mellan Polen och Sverige Nowa huta, socialistisk idealstad — med kyrka Nowakowski jubilerar med utställning Nu kommer äkta polsk korv till Sverige Nu våras det för kvinnorna i politiken Ny arkitektur gör Kraków spännande Ny diktsamling av Barbara Kobos Kaminska Ny film om Jan Karski Ny ledare ska innebära en omstart för KOD Nya bilder och ljudband ska hjälpa Smolenskkommissionen Nya förslag om totalförbud mot abort Nya inspelningar: Är det möjligt att glömma?

Hur är det att leva som ung i Polen idag? Ska presidenten ha mer makt än idag? Vad tycker ni om abort och varför tycker ni så? Vilken musik lyssnar det unga Polen på? Vilken polsk filmskapare är störst idag? Parlamentariker hotar politisk reporter Parlamentariska samtal Partiekonomi i upplösning Påsken i Warszawa är full av palmer Påskliljan — symbolen för judarnas kamp Påven: Pedofilanklagad präst bör inte delta i firande Påvens besök i Polen — farhågor och förväntningar Påvens besök ökar det ekumeniska samarbetet Pedofilianklagad biskops rättegång uppskjuten Pepparvodkan botade febern Perge modo — Tappa inte taget!

Jag är här för att skydda er! Politikens dödssynder Politisk kohandel: Rostowskis huvud mot pengar Politiska pakter och självbevarelsedrift Polonezköy — ett stycke Polen i Turkiet Polsk arbetskraft i England ska lockas tillbaka Polsk diplomat var sovjetisk spion i USA på talet Polsk guide skriver böcker om svenskar i Gdansk Polsk gynekolog: Prisbelönte Jerzy Stuhr spelar kontrabasisten Processen som förändrade hela Europa Professor Chazans barn Proryskt parti vill in i parlamentet Provrörsbefruktning avgörs nu i parlamentet Psalmodia sjöng ny polsk kyrkomusik Putin: Presidenten krävde att planet skulle landa Quo vadis, Kaczyński?

Säkerhetstjänsten och Konstitutionsdomstolen Saltgruvan Wieliczka — en världsattraktion under jorden Samling kring Sheriffen Samvetsklausulen — en pjäs i det politiska schackspelet Sånglektion på Liaison-festivalen Såsom stenen bär liv — en monolog om Katarina Jagellonica Schetyna: EU, säkerheten och Moskva Segern var ett tecken på Polens gudomliga beskydd Selfies från Auschwitz Semestra med en treåring i Trójmiasto Senaten godkände antivåldskonventionen Ser Sverige med andra glasögon Sexuellt våld mer utbrett än man tidigare trott Sigge Fedyk — Bulletinens man i Wroclaw Sigismund — misskänd monark?

Sikorski lämnar politiken Sikorski lämnar politiken Sikorski slutar som talman Sikorski: Det har jag aldrig sagt! Svåra moraliska frågor Svåra tider väntar polska medier Svarta flaggor på polska universitet Svarta protester mot den nya abortlagen Svensk hjälp till Polen Svensk pop står för den nya svenska invasionen i Polen Svenska Alice i den polska motståndsrörelsen Svenska FRA spelade in samtal i Smolenskplanet Svenska krigsbyten från Polen — på ont och gott Svenska syndafloden tillbaka i Suwalki Svenskar var först med bevis för Förintelsen Sverige —paradis eller ej?

Torun — den röda staden i Europas mitt Ängeln som räddade världen från undergång Trafikolyckorna i Polen näst högst i Europa Tragedin i Smolensk har gjort en försoning mellan Polen och Ryssland möjlig Tre års fängelse för förre CBA-chefen Tre spår i avlyssningshärvan Treliński debuterar på Metropolitan Trosdeklarationen eller läkareden — vilket är det som ska gälla?

Trumps korta visit i Warszawa Tryggheten ett opium för icketroende svenskar Tulli, stenar och språk Turbulensen kring kooperativa sparkassor Tusentals ryska mc provocerar polackerna Tusk besökte Obama Tusk erbjöd Szydłos vice premiärminister jobb i regeringen Tusk kan komma att dras inför domstol för Smolenskolyckan Tusk satsar på barnfamiljer och pensionärer Tusk: En dag kan vi vakna och inse att vi är långt borta från det drömda Europa Tusk: Ett försök till statskupp Tveeggade svärd TVP beordrades tona ner bevakning av regeringsprotester TVP-chefen får sparken Tydligheten ska förhindra hyckleri och illdåd Tygodnik Powszechny still going strong!

Tysk serie om andra världskriget väcker starka känslor Tyska Orden var en europeisk maktfaktor Tyskland: Polen har inte lämnats utanför! UD publicerade dokument om Katyń Ukrainare i Polen är inte flyktingar Underjordiskt utrymme kan innehålla skatt från andra världskriget Undret vid Wisla blir film Ung man misshandlades till döds av polis Unga läkare hungerstrejkar Ungdomar från Uppsala tränade fotboll i Polen Unik polsk boksamling från talet nu tillgänglig Unika polska texter från Skoklosters slott ges ut i Polen Universitetet i Szczecin öppnar sina portar för Norden Uppgifter om provrörsbarn sparas i databaser Upproret i Poznań Uppslagsbok för den som lämnar sitt land Ursäkt orsakar storm i kyrkan USA — Kaczyńskis nästa fiende Utfattigt Sverige tvingades sälja Szczecin Utredning om CIA-center i Polen läggs ner Vad har det blivit av mina gamla vänner i Warszawa?

Vad ska Polen med paramilitära styrkor till? Vad väger en trojansk häst? Vad var det som fick kommunismen på fall? Vänsterns unga mest trovärdiga i debatten Var står katolska kyrkan? Varför dras huliganerna till högerns parader? Varför lämnade ni ifrån er makten, herr general? Världens bästa torg ligger i Kraków Världens ungdom mötte påve Franciskus I i Kraków Världsreporterns tankar om journalistik Världsspråket som kom från Białystok Esperantisten som blev slavist Värmen i norr Västpommern — Polens nordvästra hörn Vem är Andrzej Walicki — egentligen?

Vem är vår tids löpare? Venedigkommissionen granskar nya lagen om KD Venedigkommissionen inledde sin granskning av Polen Venedigkommissionen mötte Konstitutionsdomstolen Vi — vill — ha — bröd … Vice utrikesminister blir ny ambassadör i Moskva Vilda växter på fjorton språk Vildhästar och kor på idyllisk mosse Vill du lära dig jiddisch — kom till FKŻ i Krakow Visst finns rasism i det svenska paradiset Vita Vitale — Polen tackar sina svenska vänner Waitergate: Falenta ville störta regeringen Tusk Wajdas film om Walesa på polska biografer Walęsa: Jag känner mig misslyckad Walęsa: Om Moskva anfaller Polen faller Ryssland sönder Wałęsa — det mänskliga psykets gåta Wałęsa gör revolution igen Wałęsa: Ett dokument är äkta!

Solidaritet behövs även idag Wałęsa: Vi måste störta regeringen när tiden är mogen Wałęsa: Vi ska alltid bevara Järnmannen från Sverige i våra hjärtan Wałęsas brev lästes upp vid lördagsdemonstration Warszawa är en fästning under Nato-mötet Warszawa är mycket grönare än jag trodde Warszawa den 10 juli — en belägrad stad Warszawa tar farväl av sin president Warszawa, wow!

Warszawaupproret — ett av andra världskrigets mest dramatiska och tragiska slag Warszawaupproret — ett minne som politiseras Waszczykowski i blåsväder igen Waszczykowski slår tillbaka Waszczykowski: Helikopteraffären får inte förstöra våra relationer Waszczykowski: Vi bestämmer själva om flyktingarna Waszczykowski: Vi har graverande dokument om Tusk Waszczykowski: Vi måste själva berätta vår historia Waszczykowski: Vi vill spela en ledande roll i bygget av ett starkare EU Wiesław Tarka — ny ambassadör i Sverige Wladyslawowo — en gullklimp på Polska Rivieran Wołyń — en film om ondskans anatomi Wroclaws universitet — en magisk pärla från barockens tidevarv Wrocław breder ut sig över Odras delta Vättarna i Wroclaw Yael Bartana ställer ut i Malmö Yttrandefriheten är ingen självklarhet i Polen idag Zamosc, renässansens pärla Zbigniew Brzeziński — patriot och realist Zbiór Falka återlämnades till Polen Ziobro: Maria Erdman till Uppsala i maj Västmanlandsföreningen.

Sökresultat Gunnel Arbin berättar om fader Popieluszko Publicerad Irena Sendlers barn Publicerad Journalisten Tilar J Mazzeo. Polens poler Publicerad Bo Bergman talar om Svante Foersters Warszawa.

Bikont skriver bok om Sendler, Nationens hjältinna Publicerad Söndagssamtal över nätet Publicerad Lucyna Stróżak i Warszawa …. De ses varje vecka — men har aldrig träffats Publicerad Jan Axel Stoltz berättade om Marsrevolten Skåneföreningens årsmöte i april Karin och Jan Maltestam i animerat samtal med bordsgrannar. Kent Larsson tackar Terho Paulsson för ett aptithöjande föredrag. Magdalena Stoltz musik blev mycket uppskattad.

Styrelsen har gått på shoppingrunda i Malmös polska butiker. Irena Sendlers gata Publicerad Bondepartiets ledare vill lämna regeringen Publicerad Han förutsåg kommunismens fall Publicerad Övervakad av svenska säpo i decennier Publicerad Övervakades i många år av svenska säpo Publicerad Polsk orden till wB: Attentat blev sista delen i Bartanas filmtrilogi Publicerad Fem år efter Kapuscinskis död Publicerad Världsreportern och författaren Ryszard Kapuscinski.

Lepper gör sorti Publicerad Andrzej Lepper har lämnat den politiska scenen Publicerad Polskt och spännande på Pride i Stockholm Publicerad Witkowski till Stockholm Pride Publicerad Satir från den undre världen Publicerad Margot och Waldek lever i marginalen Publicerad Finsk frihetskämpe växte upp i Radom Publicerad Finsk attentatsman växte upp i Polen Publicerad Smolenskolyckan väcker fortsatt kontroverser Publicerad Skandalboken som solkade Kapuscinskis rykte Publicerad Stjärnreportern hade många okända sidor Publicerad Boken om Kapuscinski väckte skandal när den kom ut i våras.

Gunnel Arbin, journalist med Polen som specialintresse. Skåneföreningen firade regelbundet midsommar med systerföreningen i Wroclaw. I år är det 50 år sedan Svensk-Polska Föreningen i Skåne bildades. En av eldsjälarna var Olle Örbom som efter ett års förberedelser grundade föreningen tillsammans med Bengt Inge Jonsson och Sune Almqvist. Syftet med föreningen var att sprida kunskap om Polens kultur och historia i Sverige.

Aktiviteten var hög redan från början, det var föreläsningar, konserter, studiecirklar, språkkurser och familjefester. Tillsammans med andra föreningar ordnade föreningen så att polska musiker och konstnärer kunde få en publik i Sverige och polska journalistelever kom på studiebesök. Snart etablerades kontakt med Polsk-Svenska föreningen i Wrocław, och man besökte varandra regelbundet.

Region Skåne har ett projekt som handlar om demenssjuka med utländsk bakgrund där Skåneföreningen har blivit ombedd att medverka. I det nuvarande skedet handlar det om att kartlägga uppfattningen och kunskapen om demenssjukdomar hos ett antal, i förväg utvalda grupper.

Utifrån kartläggningens resultat ska projektet därefter utarbeta insatser för jämlik demensvård. Den primära målgruppen är personer med utländsk bakgrund, bland annat polsk, men också vård- och omsorgspersonal. Föreningens uppgift blir i detta läge att hjälpa till med kontakter med polacker som kan tänkas vilja delta i projektet. Vid Svensk-Polska Föreningens årsmöte i Lund den 10 maj stod det pågående polska presidentvalet i fokus.

Årsmötesförhandlingarna avlöpte reglementsenligt — de styrelseledamöter som stod på tur att väljas om valdes om och styrelsen fick ansvarsfrihet. Gunilla Lindberg berättade om det pågående presidentvalet i Polen. Gunilla Lindberg kåserar om det polska presidentvalet. Valvaka via uppkoppling med polsk webb-tv.

Parkering Sångarevägen 2—22 eller Spexarevägen 1—7. Ela och Arne Lovén kläcker idéer med Git Johansson. Region Skåne tar nu fram några kortfilmer som riktar sig till demenssjuka patienter med polsk härkomst. Filmen är tänkt att användas av vårdpersonal som redan har erfarenhet av metoden. Uppdraget gick till Loup film som kontaktade Svensk-Polska Föreningen i Skåne, och bad om hjälp med idéer om miljöer och andra detaljer från Polen som skulle kunna vara aktuella för ändamålet.

Det är ingen lätt uppgift nu på den alltmer urbaniserade polska landsbygden. Vi föreslog några områden, och den tradition som är fortfarande mycket levande och färgrik nämligen påsken.

Barbara Törnquist-Plewa föreläste om folkförflyttningarna efter andra världskriget. Skåneföreningen höll ett välbesökt medlemsmöte i Lund den 28 november. I sitt inledningstal nämnde ordföranden Kent Larsson årsjubileet som högtidligen firas den 9 maj. Samtidigt, påpekade han, bör vi anstränga oss att värva nya medlemmar. Kvällens gäst var professor Barbara Törnquist-Plewa, som talade om folkförflyttningar efter andra världskriget och deras konsekvenser för människors identitet och kollektiva minnen.

Exemplen var Wrocław och Lviv, två städer som ingått i ett större vetenskapligt projekt som Barbara Törnquist-Plewa arbetade med under talet. Man har intervjuat invånarna och forskat i deras förhållningssätt till det kulturella och historiska arv de har fått med sig. Svensk-Polska Föreningen i Skåne kallar till medlemsmöte fredagen den 28 november kl Därefter blir det buffé kr.

Med stadens nycklar i handen berättade guiden om den historiska staden Zamość. Till vänster Sverker Norén, till höger Göte Svensson. Skåneföreningen gjorde i oktober en studieresa till Lublin. Här gick under medeltiden handelsvägen från Östersjön via Kiev till Svarta havet, och här byggdes staden på sju kullar.

Här undertecknades också Lublin unionen , den union som gjorde Polen och Litauen till en stat. De gamla stadsportarna finns kvar — en av dem, Brama Grodzka, leder till Slottet, som numera är museum.

Inne i själva porten finns Teatr NN, som med sin verksamhet vill berätta stadens historia. Före andra världskriget var en tredjedel av befolkningen judisk. Idag finns inte många kvar — I Lublin finns också Małopolskas högsta domstol, Trybunal Koronny inrättad , med historiska gångar under själva byggnaden. Intressant är också renässansstaden Zamość, byggd av stormannen Jan Zamoyski.

Medan vi stod på torget och lyssnade på guiden, promenerade en sentida ättling förbi och hälsade, Marcin Zamoyski, borgmästare i anfaderns gamla stad.

Här kände vi historiens vingslag …. Ett besök på det gamla Zamoyskislottet Kozłówka ingick också — förvånansvärt välbehållet och med mycket av originalinredningen kvar. På vägen mot Warszawa gjorde vi ett kort uppehåll i Kazimierz Dolny, en vacker liten stad som är mycket omtyckt av turister.

Terho Paulsson och Gabrel Stille omvaldes på två år. Som ny ledamot invaldes Ela Lovén på två år. Sverker Norén omvaldes som suppleant på två år.

Karolina Larsson på två år. Revisorerna Kjell Magnusson och Bo Bergman omvaldes på ett år. Revisorssuppleant Gunnar Olsson omvaldes på ett år. Bo Bergman och Gunilla Lindberg på ett år. Till detta visades dels bilder från Andrzej Wajdas filmversion av nationaleposet, dels andra illustrationer som gav en bild av livet på en adelsgård i Litauen i början av talet.

Ämnet var valt inte minst med tanke på den efterföljande buffén. En delegation från styrelsen hade hemsökt regionens polska butiker och valt ut en buffé med polska läckerheter.

Bigos, golonka, skinka, korvar, ostar och sallader — allt det som omnämns i vällustiga ordalag av nationalskalden. Medan buffén avåts spelade Magdalena Stoltz taffelmusik — ett inslag som blev mycket uppskattat. Spontan polonäsdans utbröt till stor förnöjelse för åskådarna. Ingmar Olander drog med oefterhärmlig fermitet igång det traditionsenliga lotteriet, och lotterna gick som vanligt snabbt åt. Därefter buffé med polska korvar och ostar av olika typer kr.

Svensk-Polska Föreningens i Skåne medlemsmöte den 29 november på Samfälligheten Spexarens kvartersgård i Lund följde en väl beprövad mall från tidigare sammankomster:. Kent Larsson avtackar kvällens föreläsare, Mattias Nowak. Anmälan senast den 20 nov till Göte Svensson, tel eller mail: Bilden togs av en på Jagiellonska universitetsgården cirkulerande polis, som vänligen skötte kameran.

Svensk-Polska Föreningen i Skåne företog de sista dagarna i september en resa till Kraków. Första dagen veks åt centrala Kraków med besök på Rynek Underground, det nya fascinerande stadsmuseet under medeltidstorget mitt i stan, Mariakyrkan och den forna kungaborgen Wawel. Kent Larsson tackar Artur Szulc efter föreläsningen.

Sedan styrelsen beviljats ansvarsfrihet, omvaldes Kent Larsson som ordförande. Även övriga i styrelsen omvaldes. Till revisor valdes Bo Bergman, efter Martin Philip, som avböjt omval. Efter årsmötesförhandlingarna berättade historikern Artur Szulc om hur hans intresse för Polen vaknade.

Artur Szulc har skrivit fem böcker där han försöker bryta ner myter och fördomar i modern polsk historia. Efter räklandgångar och vin, såg Ingemar Olander till att lotterna i lotteriet gick åt, och dragningen förrättades under sedvanligt jubel. Anmälan senast den 10 maj till Göte Svensson, tel eller mail: Vid bordet Gunnel Arbin och Johan Sjöberg.

Här vet alla vad jag talar om. Historieprofessorn Kristian Gerner har varit intresserad av Sovjetunionen och de i östblocket ingående staterna Polen, Ungern och Tjeckoslovakien i många år. Han var också med i den grupp av lundaakademiker som stöttade Stödgruppen för Solidaritet på talet. Lennart Sandberg höll ett initierat föredrag om slaget vid Monte Cassino. Efter årsmötesförhandlingarna följde den av medlemmarna starkt emotsedda föreläsningen av  Lennart  Sandberg  om slaget vid Monte Cassino i södra Italien.

Under årsmötet informerades om att polskundervisningen vid Lunds universitet skulle läggas ner. Årsmötet beslöt att tillskriva Universitetet och uttala sin oro över nedläggningen av polskundervisningen. Ett trettiotal personer mötte upp vid Svensk-Polska Föreningens i Skåne medlemsmöte den 5 december i Lund. Docent Dorota Tubielewicz Mattsson höll en uppskattad föreläsning om polsk litteratur i Sverige, och diskussionen efteråt var engagerad. De har med sig ett bilsläp med rullstolar, blöjor, plastad frotté, skolmateriel, modellera och allt möjligt annat som nunnorna på barnhemmet har önskat sig till barnen.

Som chaufför har de Kent Larsson, Skåneföreningens ordförande. Tjejerna går i tredje ring på Polhemsskolan och vill göra en insats för de svårt handikappade barnen, varav många har ryggmärgsbrock. Till projektet beslöt vi att undersöka möjligheter till olika slags behandlingar, rehabiliteringar, skola, vård och hjälp för barnen att få en lättare och ljusare framtid.

Vi samlar in sådant som barnhemmet är i behov av i vardagen, för behandling och rehabilitering, fysisk och psykisk stimulans.

Utöver själva insamlingen och med hjälp av vår rapport ska vi försöka förmedla en känsla till allmänheten av hur barnens vardag ser ut, vad som skulle kunna hjälpa dem att få en bättre framtid. Och vart en privatperson skall kunna vända sig för att själv hjälpa dessa barn. I Wierzbice ska flickorna överlämna resultatet av sin insamling.

På barnhemmet ska de intervjua både barn och personal för att få en uppfattning om hur de har det. De vill också se vilka framtidsmöjligheter de svårt handikappade har, för att sedan kunna jämföra med svenska barns framtidsutsikter.

I Grevlunda, på Österlen, upprätthålls den gamla polska traditionen att till minne av furstinnan Wanda kasta blomsterkransar i floden. Det är en grupp svensk-polacker och svenskar som, efter att på svenskt manér ha klätt midsommarstången, binder nya kransar som kastas i den porlande bäcken som rinner förbi.

Wianki blomsterkransar är en urgammal tradition förknippad med hedniskt midsommarfirande i Polen noc swiętojanska , sobotka , eld- och vattenkulten , berättar lektor Maria Ploszewska Paulsson i Lund. Enligt vissa forskare kopplas traditionen också till kungadottern Wandas död i Wisla. Flickor går ner till Wislas strand med blomsterkransar en symbol för kyskhet och lägger dem på vattnet, ibland tillsammans med brinnande stearinljus.

I dagens Polen är det ljus- och ljudspel i de stora städerna vid Wisla: Kraków, Warszawa och Torun. Wanda var dotter till Krak, den polske kung, som enligt legenden någon gång på talet grundade staden Kraków.

Vid faderns död övertog Wanda kronan och styrde landet, älskad av folket för sin skönhet och visdom, berättar Maria Ploszewska Paulsson. För att undkomma detta öde kastade Wanda sig från Wawelklippan ner i Wislafloden, där vattennymferna med blomsterkransar i håret lät henne vagga på vågorna. Följande morgon hittade Krakówborna sin härskarinnas kropp på flodstranden. I sin sorg lät de bygga en kulle, Wandas kulle Kopiec Wandy , som finns än idag.

Krystyna Skarbek — äventyrlig polsk spion under andra världskriget. Hennes far, greve Jerzy Skarbek, levde expansivt och gifte sig med dottern till en rik judisk bankir. Paret fick två barn, först en son, därefter dottern Krystyna, som liknade sin vilda far.

Hon var skicklig ryttare och djärv skidåkare. Familjens förmögenhet försvann, och egendomarna fick säljas på auktion. Skarbeks flyttade till Warszawa där unga Krystyna träffade en ukrainsk greve, Jerzy Gizycki, och gifte sig med honom i Warszawa. Även han var en äventyrare, som försörjde sig på att leta guld i Amerika. När Polen invaderades av Nazityskland reste paret till England, och Krystyna kontaktade brittiska underrättelsetjänsten för att bli agent.

De var tveksamma i början, men flera för underrättelsetjänsten intressanta personer rekommenderade henne. Hon blev spion , en av de kvinnliga agenter som tjänstgjort under längst tid. Hon beskrivs som en entusiastisk patriot, uppslagsrik och totalt orädd. För att få ut nyheter från det ockuperade Warszawa till Budapest skickades Skarbek till Ungern och Polen för att organisera ett nät av polska kurirer. Det var en farlig uppgift, och när hon greps av Gestapo bet hon tungan blodig för att verka TBC-sjuk.

Det fungerade och hon släpptes igen. Skarbek hyllades för sin djärvhet under uppdrag i Polen och Frankrike, som båda var ockuperade av Nazityskland. Som spion kallade sig Krystyna Skarbek bland annat Christine Granville, och behöll sedermera namnet. Efter kriget dekorerades Skarbek av både Storbritannien och Frankrike, men när hon lämnade underrättelsetjänsten fick hon bara en mindre summa pengar att börja sitt nya liv med.

Hon separerade från maken och tog efter kriget anställning på ett kryssningsfartyg, där hon träffade en man som senare mördade henne. Enligt ryktena ska hon ha varit Ian Flemings älskarinna, och flera av hans kvinnogestalter anses vara modellerade efter Krystyna Skarbek. Flera böcker har skrivits om Krystyna Skarbeks äventyrliga liv. Sjutton mil söder om Gdansk ligger Torun — ännu en i raden av fascinerande polska städer med rikt förflutet.

Här byggde Tyska Orden sin första borg i Polen , och runt den växte upp en rik och vacker handelsstad. Dess främsta berömdhet är Nicolaj Copernicus — eller Mikolaj Kopernik på polska, astronomen som satte solsystemet på plats.

Det är Mikaelitid i Torun. På dagen visas konsthantverk i den gamla borgruinen. På kvällen är det konsert. Wisla är Polens längsta flod, den rinner upp i Karpaterna, ringlar sig ner förbi Kraków, på dess strandängar byggdes en gång Warszawa.

På vägen mot Gdansk och Östersjön gör floden en krök, och där byggde Tyska Orden sin första borg i Polen Kring korsriddarborgen växte staden upp, en stad av köpmän, en stad som blev allt rikare och som ganska snart tog plats i Hansan, medeltidens EU. Korsriddarna tillkallades av Konrad av Masowsze i tidig medeltid. Han ville kväsa kringboende hedniska stammar när landet nu faktiskt övergått till den kristna religionen. Men Tyska Orden lade tunga skatter på befolkningen och drev in dem med hårda metoder.

Orden blev förstås impopulär på många håll. Efter segern gick Torunborna ut och sprängde deras förhatliga borg. Ruinerna finns kvar och har gjorts om till kulturområde. Här hålls konserter och utställningar, här firas Mikaelimarknad, hit kommer turisterna och förundras över byggnadsverkets forna mäktighet.

Borgen är byggd i rött tegel — bruket av tegel spreds norrut under och talen, och inte minst i Polen finns många pampiga byggnader i rött tegel. Många av dem är kyrkor. Nitton år gammal följde hon sin bror till hovet i Kraków för att vara hans stöd och rådgivare. Som protestant fick hon efter sin död inte vila bland andra kungligheter i Wawel, kistan hamnade så småningom i Toruń. Såväl Polen som Torun har ett geopolitiskt utsatt läge. Här har Europas arméer marscherat fram och tillbaka i jakt på nya erövringar, nya rikedomar.

I mitten av talet belägrades staden av Karl X Gustaf. Ett minne från den tiden — som innebar stor förödelse — är en svensk lagerbyggnad där man förr förvarade spannmål men som numera är hotell och restaurang. Det röda teglet har blivit något av Toruns signum och trots krig efter krig är gamla stan nästan helt intakt. Näst Kraków är detta den stad i Polen som har mest bevarad gotisk bebyggelse. När marken sviktade sjönk det medeltida försvarstornet — och Torun fick ett eget lutande torn.

Vid en rundvandring i staden ska man inte missa den gamla stadsmuren med sina tre stora portar mot Wisła, Klosterporten, Flodfartsporten och Broporten.

Muren restes på talet, stor och tung. Efterhand gav den sanka marken vid flodens strand med sig, det femton meter höga försvarstornet började luta och så fick Toruń sitt eget lutande torn. Idag är Toruń en modern stad med en kvarts miljon invånare.

Universitetet har uppkallats efter stadens store son, astronomen Nikolaj Copernicus. Ett besök i Copernicus barndomshem är förstås ett måste. Pappa Kopernik var köpman med ansvar för handeln på Wisła. Familjen bodde på nedervåningen, handelsvarorna lagrades högre upp i huset. I staden finns inte oväntat också observatorium och planetarium. Det imponerande rådhuset ligger vid torget i Gamla stan. Här passerar alla, invånare som turister.

Många städer i Centraleuropa har magnifika rådhus, så även Toruń. Det ligger vid torget i Gamla stan, en gotisk tegelbyggnad från talet, restaurerat efter förödelsen under talets krig.

Rådhuset är nu ett av de finaste exemplen på medeltida arkitektur i Centraleuropa. När det är dags att vila fötterna finns det gott om uteserveringar, och till lunch ska man inte missa någon av stadens pierogarnior. Polska pieroger kan utgöra förrätt, varmrätt eller efterrätt, beroende på hur de tillagas, vilken fyllning de har och vilken sås som serveras till.

På kvällen är det restaurang som gäller, och det finns många att välja på, från traditionellt polskt kök till moderna krogar med internationellt kök. Gemensamt för dem är de förträffliga kockarna. Efter rundvandringen förstår man varför Gamla stan hamnade på Unescos världsarvslista , och varför den tio år senare utsågs till ett av Polens sju underverk.

Artur Szulc är historikern som grottar ner sig i de polska arkiven för att kunna ge svenskarna en mer korrekt uppfattning om vad som hänt i Polens historia. Mitt polska ursprung har naturligtvis spelat stor roll. Framför allt vill jag bidra till att kunskapen om polsk historia ökar i Sverige och visa att historien sällan är svart eller vit. Jag upplever alltjämt att flera myter om polsk historia florerar i Sverige.

Som till exempel att antisemitismen genomsyrade hela det polska samhället före och under andra världskriget. Det är ju både sant och falskt. Min mor och jag kom till Sverige i december , ungefär en vecka innan genral Jaruzelski införde sitt undantagstillstånd för att kväsa all opposition. Då erbjöds min mor politisk asyl i Sverige och efter viss övertalning från min farmor, som levt i Sverige sedan mitten av talet, valde hon att stanna.

Jag är givetvis evigt tacksam för hennes beslut, även om det inte var enkelt för henne att överge sina föräldrar. Jag är ingen forskare i ordets strikta bemärkelse, om man menar yrkesforskare. Jag är alltså inte disputerad historiker, men det behöver man knappast vara för att skriva populärhistoria.

Jag har magisterexamen i historia och gymnasielärarexamen i historia och svenska. Utöver detta har jag studerat polsk talshistoria hösten vid universitetet i Gdansk.

Jag utgår alltid från arkivmaterial i mina böcker och sedan bygger jag vidare på det med hjälp av böcker och artiklar skrivna av yrkeshistoriker, främst polska, men inte enbart.

Arkivmaterialet är inte svårt att få tag på. Polska arkiv är öppna och tillgängliga, och personalen oftast väldigt hjälpsam. Fast jag minns en gång när jag trodde att jag hade förstört en mikrofilmsläsare och var tvungen att be en arkivarie om hjälp.

Hon var en tant, lång men mycket respektingivande. Hon tittade på maskinen och frågade om jag hade trodde det var en traktor — det verkade som att jag hade tryckt på varje knapp samt vridit och dragit i alla spakar och rattar. Du har fått fin kritik för dina böcker, men man blir väl inte rik på att skriva böcker om polsk historia.

Hur finansierar du dina resor och ditt uppehälle medan du jobbar med ditt material? Nej, rik blir jag knappast men jag får betalt för mina artiklar och ibland stipendier. Så jag slipper oftast använda mina privata pengar när jag reser till arkiv eller köper litteratur. Dessutom har jag en fast anställning, annars hade jag aldrig klarat mitt uppehälle. Sedan fick jag ett arbetsstipendium från Författarfonden och har varit tjänstledig i ett par veckor nu efter årsskiftet för att kunna börja på en ny bok.

På Facebook säger du att svenskarna är för lite patriotiska — vad menar du med det? I grund och botten handlar det om att jag anser att svenskar tenderar att reducera sin historia och sin kultur. Man har helt enkelt ingen naturlig relation till sitt arv och sin identitet.

Oavsett om det gäller maträtter eller traditioner så dyker det upp någon förståsigpåare som ska meddela att den eller den maträtten eller traditionen minsann har rötter i någon annan kultur.

Borde man inte fokusera på att lyfta fram det unikt svenska i dem istället? För att påvisa att svenskar inte bara kopierar utan också förädlar, utvecklar och förvaltar kulturella impulser. Menar du att det är negativt att visa att det alltid har förekommit ett utbyte mellan kulturer? Artur Szulc första fyra böcker, Röster som aldrig tystnar , Med förtvivlans mod I Stalins våld och Marodörer, medhjälpare och mördare Nej, det är inte negativt alls.

Men det bör också, som omväxling, tydliggöras hur detta kulturella utbyte tas omhand i det nya kulturella sammanhanget, alltså det svenska. Många polska maträtter har ju rötter i flera traditioner. Piroger finns ju inte bara i Polen, men polska piroger är polska och det tror jag varenda polack skriver under på.

Folkgrupper är inte unika men de har unika drag precis som enskilda människor, och så länge som man inte gör biologi eller politik av det, så är bejakandet av dessa unika drag enbart positivt och jag tror att det ökar förståelsen mellan kulturer och folk. Du har fått stor uppmärksamhet för din senaste bok, och jag vet att du reser runt och berättar om den. Samtidigt är du i färd med nästa bok. Vad handlar den om?

Nu närmast, i vår, ger Norstedts ut min bok om upproret i Warszawas getto. Den kommer jag att prata om vid ett par tillfällen. Parallellt med detta arbetar jag på en bok om de ukrainska extremnationalisternas massmord på polsk civilbefolkning i före detta sydöstra Polen Tiotusentals polska män, kvinnor och barn föll offer för deras härjningar.

Det var sannerligen en grym etnisk rensning i andra världskrigets skugga som måste få mer uppmärksamhet. Om du fick önska dig något, vad som helst, vad skulle det vara? Född den 1 september i Szczeci Bostad: Fil mag och lärarexamen Jobb: Tjänsteman på Försvarsmakten Önskar av framtiden: Röster som aldrig tystnar, Prisma Med förtvivlans mod, Norstedts I Stalins våld, Norstedts Marodörer, medhjälpare och mördare, Sivart förlag Judarna har vapen!

Partiledningen beslutar på måndag om justitieminister Jaroslaw Gowin ska stanna kvar i regeringen. Så twittrade regeringspartiet Medborgarplattformens PO talesperson Pawel Gras på torsdagen, och ökade därmed på spekulationerna om hur länge Gowin kan få bli kvar på sin post.

När parlamentet nyligen debatterade regeringens förslag om civilt partnerskap för homosexuella reste sig justitieministern upp och talade mot förslaget. Många andra PO-ledamöter röstade också emot regeringsförslaget, som föll trots att regeringen har egen majoritet i parlamentet.

Premiärminister Donald Tusk var besviken, men partimedlemmar som är för civilt partnerskap fortsätter att arbeta med förslaget för att försöka få fram en version som parlamentet kan enas om. Att Gowin skulle få gå har mest varit en fråga om tid — regeringschefen måste kunna lita på att de egna ministrarna samarbetar.

I förra veckan ska han enligt polska medier ställt ultimatum till Gowin och andra som röstat emot civilt partnerskap: Gowin har också i andra sammanhang visat sig inta en annan hållning än Tusk. Förra året protesterade han förgäves mot att Polen skulle underteckna Europarådets konvention om förebyggande av våld mot kvinnor.

Han är varm katolik och har tidigare varit redaktör för den katolska tidskriften Znak. För två år sedan röstade Gowin mot regeringens förslag om en lag som ska främja större jämställdhet mellan könen i det politiska livet. Den lagen gick emellertid igenom. Det nya partiet Palikotrörelsen RP har på sitt program att göra HBT-personer mer synliga i samhället och ge dem samma rättigheter som andra polacker, och Tusk är naturligtvis orolig att PO-anhängare ska gå över till Palikot i nästa val.

Samtidigt som Tusk vill hålla HBT-väljarna på gott humör får han ju inte stöta sig med den mäktiga katolska kyrkans mer engagerade medlemmar. Men polackerna i allmänhet är inte särskilt angelägna om att man ska reglera villkoren för samkönade par.

Enligt en färsk undersökning kan trettio procent tänka sig att samkönade par ska få ingå civilt partnerskap, men många är oroliga för att de ska vilja adoptera också. Dagmar Falk tillbaka i Suwalki Här tillsammans med Zbyszek Baginski. Dagmar Falk, lektor i rumänska och hedersborgare i den polska staden Suwalki, fyller idag, fredagen den 28 december år. Många av de åren har hon ägnat åt Polen. Dagmar Falk föddes i Södertälje men växte upp i Sundsvall. Hon tog studenten en av de dagar då den svenska militären sköt mot strejkande arbetare i Ådalen.

Arbetslösheten var stor, många tvingades tigga, Dagmar bredde smörgåsar åt dem som svalt. Dagmar Falk läste slaviska språk i Uppsala och fick sedan arbete på polska handelskammaren. Där träffade hon blivande maken Knut-Olof Falk, som blev professor i slaviska språk i Lund. Själv läste hon rumänska och avlade licentiatexamen på Romanska institutionen. När andra världskriget var slut kom de vita bussarna med koncentrationslägerfångar till Sverige.

Tillsammans med bland andra dåvarande polska lektorn i Lund, Zygmunt Lakocinski, hjälpte Dagmar Falk till med mottagandet. Det behövdes tolkar som kunde översätta och hjälpa till med allt möjligt. Arkeologerna hade hittat gamla rika bosättningar, och entusiasmen var stor i det polska vetenskapssamhället. I över tjugo år utforskade den Svenska Jatvingiska Expeditionen, ledd av Knut-Olof och Dagmar Falk, dialektord och ortnamn i och omkring staden Suwalki nordöstra Polen.

Det var under kommunisttiden, då järnridån hindrade de flesta från att komma både in i och ut ur östblocket. Byråkratin var stor, liksom misstänksamheten i början. Men expeditionens insatser uppskattades, och i samband med professor Falks bortgång restes en minnessten utanför regionmuseet i Suwalki till minne av expeditionen och dess ledare Knut-Olof och Dagmar Falk. Därefter ägnade Dagmar Falk mycken tid åt att gå igenom expeditionens papper och fotografier för att så småningom överlåta hans vetenskapliga arv till polackerna.

År skedde så överlämnandet. Staden Suwalki beslöt att till sin genom tiderna fjärde hedersborgare utnämna lektor Dagmar Falk i Lund.

Nordöstra Polen är och har varit ett konglomerat av många olika religioner, som alla lämnat sina spår. Här finns spår också av svenskarnas närvaro — ett monument över hetmanen Stefan Czarniecki som var med och bekämpade Karl X Gustaf under hans krig i Polen på talet.

Svenska kanonkulor blev liggande på floden Narews botten — här har de grävts upp och placerats som dekoration på staketet runt Trefaldighetskyrkan. Väster om Bialystok finner vi Tykocin, och österut, vid den lila markeringen ligger tatarbyarna. Norr om dem befinner sig landets mest utbyggda rondell, i Krynki. I byn Tykocin, några mil väster om regionhuvudstaden Bialystok, bodde före andra världskriget runt fjortonhundra judar.

Här var också ett centrum för judisk kultur. Synagogan, uppförd i barockstil , förstördes delvis av nazisterna men har bevarats som en historisk plats. Monument över hetmanen Stefan Czarniecki, som hedrades av kungen Jan Kazimierz för sina meriter i kriget mot svenskarna Kanonkulorna som svenskarna sköt hamnade på Narews botten. Nu har de grävts upp och placerats överst på grindstolparna på det staket som omger Trefaldighetskyrkan.

Öster om Bialystok, nära gränsen till Vitryssland bor de muslimska tatarerna, som utgjort en viktig del i landets historia sedan talet. De bjöds in till det polsk-litauiska samväldet av kungen Jan III Sobieski och gjorde tjänst i rikets arméer. Två moskéer finns i nordöstra Polen, vid gränsen till Vitryssland i höjd med Bialystok.

Den ena ligger i byn Bohoniki, den andra i Kruszyniany. Restaurangen Dzennetta Bogdanowicz och dottern Dzemila Bogdanowicz-Talkowska serverar tatariska delikatesser. Vävnader och kläder längs tältväggen visar den tatariska textiltraditionen. Dzennetta Bogdanowicz och dottern Dzemila Bogdanowicz- Talkowska serverar tatariska läckerheter i sin tältrestaurang.

Norr om tatarbyarna ligger Krynki, som är berömt för en rondell. Utifrån den löper elva vägar, fem större och sex mindre. Göran Rosenberg följer i sin Augustbelönade bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz faderns spår från gettot i Lódz och det nazistiska dödslägret Auschwitz till det Välfärdssverige som växte fram under femtiotalet. Den överlevandes ångest och mardrömmar gjorde livet till ett helvete, och efter tretton år i ett till synes välordnat liv begick han självmord.

Göran Rosenbergs föräldrar tillhörde de överlevande — de som av ödets outgrundliga nyck inte mördades i Auschwitz, de som undgick gaskamrarna. De hamnar i Sverige, och börjar bygga upp sitt nya liv här. De arbetar, skaffar barn, funderar på att bygga hus. Det mesta ser ganska ljust ut. Men David drabbas periodvis av svåra depressioner och självmordstankar, så småningom begår han självmord på ett sinnessjukhus. Så småningom växer ett beslut fram, ett beslut om att följa faderns spår och försöka förstå hur han kände.

Boken Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz är resultatet av detta beslut. I en nästan lite drömskt resonerande text berättar Rosenberg om hur han forskar efter faderns förflutna. I dokument och i resor ner till resterna av gettot i Lódz, till det nazistiska dödslägret Auschwitz i södra Polen, till fabriken i Wöbbelin, som drevs med slavarbetare följer han faderns spår, en grundlig och förfärande genomgång av situationen i krigets Tyskland och Polen.

Ofta samtalar han med sin far, hur tänkte du här pappa, visst var du med på skolkonserten, minns du när vi pilkade strömming? Efter en tid på utlänningsläger i Sverige får David jobb som montör på bilfabriken i Södertälje. Med hjälp av lokalpressen, brev, foton och egna minnen rekonstruerar Rosenberg det Sverige som växte fram på femtiotalet. Visst finns det inslag av antisemitism, men den främmande arbetskraften behövs för att bygga Välfärdssverige där de ju också ingår.

Allt ser bra ut, ändå förmedlar han en oro — dels faderns oro, som resulterade i flera självmordsförsök; dels en egen oro: Men vad kan man begära av ett barn? Rosenberg talar om språkförbistringen — den som handlar om att man inte förstår varandra. Att det är svårt när krigets och lägrens upplevelser pockar på att bli bearbetade och omgivningen inte vill förstå, skyggar för ord som gaskammare, slavarbete. Och hemlösheten som kommer av att man tvingats lämna sitt land, sin stad, sitt hem understryks av just språkförbistringen.

Kolonin av överlevande tunnas ut. Få far tillbaka men många reser vidare till Amerika eller Israel, andra tar livet av sig. David Rosenberg reser tillbaka till Lódz, han besöker Israel, men kommer hem igen. Ni överlevande är spåren som inte skulle finnas, skriver Göran Rosenberg. Och det måste finnas en mening med det, hur skulle ni annars kunna rättfärdiga att ni lever men alla andra är döda?

Även idag flyr människor från krigets upplevelser runt omkring i världen och kommer skadade till exempel till Sverige. Med sin kloka och tänkvärda bok gör Göran Rosenberg det möjligt för yngre generationer att förstå flyktingars situation. Och idag har vi hållit på i sju år, skriver Bulletinens redaktör Gunilla Lindberg. I december började wB publicera dagliga nyheter om Polen på nätet.

Avsikten var — och är — att visa svenskarna det viktigaste som händer i vårt södra grannland och hur polackerna reagerar inför olika händelser. Ibland är det samma reaktioner som här i Sverige, andra gånger är vi ganska olika.

Och idag har vi hållit på i sju år! Den mest påtagliga skillnaden är att religionen fortfarande är så viktig för polackerna. Visserligen breder sekulariseringen ut sig, inte minst i storstäderna, men de flesta har vuxit upp i hem där den katolska tron varit viktig. I Polen kan man fortfarande dömas till fängelse för att man sårat andra personers religiösa känslor.

Det kan man inte i Sverige. Den polska patriotismen är också påtaglig. Skolbarnen fostras till att vara stolta över sitt land och att vara medvetna om allt vad folket har lidit under decennier av förtryck. Både Sverige och Polen har klarat den ekonomiska krisen hyggligt. Nästa kris är befolkningsfrågan — en färsk prognos visar att polackerna kan vara fem miljoner färre om trettio år.

Regeringen Tusk vidtar åtgärder för att unga par ska skaffa fler barn, att utvandringen ska avta och att invandrare ska vilja flytta in. Fler dagis aviseras, rejält utökad mammaledighet — och några pappadagar ska det också bli. Fast det vill jag se innan jag tror det. Relationerna mellan våra två länder växer efterhand. Inte minst inom EU, där utrikesministrarna Carl Bildt och Radoslaw Sikorski tillsammans värnar om det östliga partnerskapet. I den kulturella sektorn ser Polska institutet till att vi i Sverige eller rättare sagt: Böcker som översätts når ju hela riket — men de är just nu ganska få.

Och de flesta handlar inte om hur det är att leva i dagens Polen. Min dröm har länge varit att så mycket vardagsprosa skulle översättas till svenska att vi skulle känna oss lika hemma i Warszawa som i London och New York. I våras hedrade president Komorowski Bulletinen med riddartecknet av Polens förtjänstorden för de sju åren av nyhetsrapportering.

För det tackar redaktionen och tar nya tag inför det kommande året. Kristian Gerner kåserade om sin relation till Polen — en berättelse som vindlade sig ut och in i sovjetiska och polska historiska arkiv.

Han var en av de första som förstod att Sovjetstaten skulle upplösas. Titeln syftar på den berömda filmaffischen High Noon som ju betyder Vid middagstiden som blev en symbol för Solidaritet vid det första delvis fria valet i Polen i juni Efter det följande samtalet, som blev omfattande, vidtog en förträfflig laxbuffé. Kvällen avslutades med det traditionella lotteriet, som inbringade några sköna kronor till föreningens verksamhet.

Jan Axel Stoltz , som var ordförande i den svenska och sekreterare i den internationella Stödkommittén för Solidaritet, berättade om kommitténs arbete på talet. Från Lund skickades i hemlighet kameror till polska fotografer, och bilder som dokumenterade situationen i Polen smugglades tillbaka.

Också tryckeriutrustning, kopieringsmaskiner, datorer och böcker fördes med hjälp av kommitténs medlemmar på hemliga vägar till Solidaritet och andra underjordiska organisationer inne i Polen. För ett par år sedan överlämnades Stödkommitténs hela arkiv inklusive det fotografiska materialet, över 22 bilder, till historiestiftelsen Karta i Warszawa. I utställningen fanns bilder som kom just från Stödkommitténs samlingar.

Den officiella invigningen gjorde Polens nye generalkonsul i Malmö, Stanislaw Cygnarowski , som  underströk, att mycket av den utländska hjälpen till Solidaritet hade kommit just från Lund. Jag är så glad att vi har fått detta på plats, sade Hanna Jakowlew , som är en av arrangörerna i Lund. Initiativet till att få utställningen till Sverige har tagits av medlemmar i Polska Lärarnas Förening i Sverige.

Avsikten är att utställningen ska vara ett komplement i historieundervisningen. Föreläsningen tolkades av Jan Axel Stoltz.

Fenomenet Solidaritet visas i tre dagar i Stadshallen i Lund, 17—19 oktober. Den går därefter vidare till Göteborg där den visas 22—24 oktober på Polonia Center, Säveåns strandgata 4. Utställningen Fenomenet Solidaritet har tagits fram av IPN, den myndighet i Polen, som har till uppgift att undersöka och dokumentera nazistiska och kommunistiska brott mot den polska nationen — Vänortsföreningen Lund—Zabrze, som också sponsrade utställningen, representerades av Joanna Nicklasson och Tor Johansson.

Det har inte skrivits mycket skönlitteratur som behandlar de stora folkfördrivningarna i Europa efter andra världskriget. I den hyllade romanen Kattbergen förmedlar Sabrina Janesch berättelsen om sina morföräldrar, som brutalt fördrevs från sin by i Galizien. De skulle bosätta sig i Schlesien, som efter krigsslutet — lika brutalt — tömts på sina tyska invånare. Det är en suggestiv bok som ger en bild av händelser i krigets spår, händelser som vi har ganska lite kunskap om, skriver Gunilla Lindberg i sin anmälan.

Det är en suggestiv bok som ger en bild av händelser i krigets spår, händelser som vi har ganska lite kunskap om. På sin morfars begravning beslutar sig unga Berlinjournalisten Nele för att söka sina rötter. Hon inleder en resa österut, tvärs igenom Polen till den by i Galizien, där morföräldrarna bodde innan de efter andra världskriget tvångsförflyttades till Polens nya västra delar.

Nele minns morfars berättelse om den fruktansvärda resan i boskapsvagnarna genom Polen, om oron för att de egentligen var på väg till ett dödsläger. De flesta galizierna ville söka en by, där de kunde bo tillsammans. Men morfar gick åt sitt eget håll, hittade en enslig gård som bevakades av en demon. De fördrivna kunde aldrig riktigt slå sig till ro i Schlesien, hela tiden fanns fruktan för att tyskarna kunde komma tillbaka. De längtade hem till sin gamla by, sina egna äppelträd, sin egen feta, bördiga jord.

Det har skrivits ganska lite skönlitteratur om denna period efter kriget, då de enorma folkförflyttningarna skedde i Europa. När Polen tvingades avstå från Galizien till Ukraina, fördrevs invånarna till Schlesien, nu tomt sedan dess tyska invånare i sin tur jagats iväg till Tyskland. Den polske sociologen Zdzislaw Mach har forskat om de fördrivna polackerna och deras oförmåga att acceptera sin nya hemtrakt. Först nu börjar den tredje generationens invandrare uppleva Schlesien som sitt land och de unga kräver lite mer positivt tänkande av de äldre generationerna.

Sabrina Janesch är tyska och barnbarn till en av de fördrivna galiziska familjerna; inspiration till sin vackra berättelse om Kattbergen har hon hämtat ut släktens förflutna.

Boken gjorde omedelbart succé, hon utnämndes till årets debutant och har fått flera viktiga priser för sin roman. I hyllningskören befinner sig även Nobelpristagaren Günter Grass. Janeschs prosa är mycket enkel men realismen varvas med suggestiv naturmystik och gamla tiders tro på demoner. Av alla öar i Östersjön är väl frågan om inte Rügen utanför den tyska kusten tar priset. För svenskarna är ön kanske mest en plats där färjorna lägger till och man sedan kan köra vidare från Sassnitz ut i Europa.

Och det är lite synd, för Rügen är en vacker liten ö, väl värd att besöka. Den har dessutom historisk anknytning till både Sverige och Polen.

I september var fotograferna Stanislaw Godula och Jerzy Chirkowski och tog sig en titt på ön genom kamerans öga. När man kommer med färjan från Trelleborg ser man på långt håll de berömda vita kritklipporna i Jasmund nationalpark. Här finns också en av öns högsta punkter med en fantastisk utsikt över havet. Det är populärt att promenera längs stranden under de branta klipporna. Till Arkona tar man sig med miljövänliga tåget.

Rügen har varit bebott i närmare tiotusen år, och runtomkring i landskapet kan man se spår av gamla bosättningar. För tusen år sedan, när Boleslaw Krzywousty Boleslaw den Snedmynte regerade, var Rügen polskt och beboddes av en västslavisk stam, polaberna.

Det polska riket blev kristet i mitten av talet, men på Rügen levde den gamla religionen kvar. Än idag kan man se monumentet över guden Swietowit uppe vid Arkona på öns nordöstliga spets. På informationstavlan visas hur arkeologerna tänker sig Swietowits tempel. Den medeltida danska historikern Saxo berättar att templet står mitt i staden dvs Arkona , omgivet av dubbla staket. I templet finns gudabilden, en enorm staty med fyra huvuden och halsar, två på framsidan och två på baksidan. Den hedniske guden Swietowit står alltjämt staty uppe vid Arkona.

Närbild av guden Swietowit med sina fyra huvuden, två fram och två bak. Under andra halvan av talet kom den danske biskopen Absalon med sina trupper och döpte befolkningen. Ön inordnades i det danska riket och styrdes från Lund. Ett par hundra år senare fann preussarna behag i den vackra kritklippan som låg så strategiskt i Östersjön. Svenskt blev Rügen efter trettioåriga kriget och men återlämnades till Preussen efter Wienkongressen I badorten Sellin finns inte bara fina vita stränder.

Där finns också möjlighet att gå ner i havet i en dykkupol för att se på livet under ytan. I badorten Sellin kan man äta ute på vattnet. Här finns också möjlighet att krypa in i dykarklockan och se världen under havet. Hamnen i Ralswiek var en av Östersjöns största under medeltiden. Idag är Ralswiek en liten ort som domineras av slottet. Ralswieks slott byggdes på talet i renässansstil och är numera hotell.

Saltstuga i Ralswiek — här saltade man in sillen som fångades i Österjön. Ännu ett miljövänligt sätt att färdas på Rügen. Uppskattat av många turister.

Östersjöns vågor slår in mot stranden. Dina bildreportage ligger än en gång högst på listan över det som är mest läst i webb-Bulletinen. När började du fotografera? Det var när jag gick på gymnasiet. Två av mina skolkamrater hade kamera, och jag märkte att de som fotograferades blev jätteglada. Magin, styrkan, det positiva mottagandet och att man kunde få betalt för en bra bild — det var attraktivt också för mig under skoltiden.

Eftersom folk behövde skarpa fotografier tog jag hjälp och råd av mina kamrater för att lära mig. Jag fick en kick när jag första gången fick en bild publicerad i det konstnärliga magasinet Radar Det var ett porträtt av den mycket populäre sångaren och kompositören Czesław Niemen. När jag senare träffade honom i Warszawa kunde jag överlämna bildreportaget från Sverige som en liten gåva.

Det var , när jag hade tagit min examen på Tekniska Högskolan i Warszawa. Nej, men jag har gått på många fotokurser med berömda polska fotografer som lärare — bland andra Wiktor Wołkow och Tadeusz Budziński. Fotografering är magi som kräver fotografens hjärta och respekt för objektet. Jag undviker fula, ledsamma, tråkiga, dåliga och kontroversiella ämnen på mina fotoutställningar.

Berätta något roligt minne från ditt liv med kameran! Det var en oförglömlig konsert i Warszawa med den världsberömda sicilianska sångerskan Concetta Gangi Farida Fyrtio år senare fick jag tag i hennes adress av redaktör Krzysztof Wodniczak från Poznań. Långt om länge kunde jag skicka bilderna från konserten till henne på Sicilien.

En annan gång, det var , då fotograferade jag ett möte där Estlands president Thoomas Hendrik Ilves träffade polska affärsmän. Jag fick tillfälle att prata lite med honom och det visade sig att han är född i Stockholm. Idén med aforismer är ju att de ska sätta tankarna i rörelse — och för det behövs den fyndiga, korta snärtiga formen. Den polske aforistikern Stanislaw Jerzy Lec behärskar både formen och innehållet, och många av hans maximer är spännande även idag.

Det är därför väl motiverat att ge ut en samling av hans mest pregnanta och tankeväckande formuleringar. Urvalet i Ofriserade tankar är gjort av Leonard Neuger, som i inledningen berättar om Lec liv och författarskap. Lec levde under en turbulent tid i Europa. Han föddes i som son till baron de Tusch-Letz i staden Lemberg, som låg i det kejserliga Österrike-Ungern. Under första världskriget flydde familjen till Wien, men återkom till Lemberg, som nu var polskt och hette Lwów.

Efter skolan pluggade den unge studenten polska och juridik vid universitetet. Han fick sin första dikt publicerad i en Kraków-tidning Då ändrade han sitt efternamn till det mer polskklingande Lec — som betyder narr på hebreiska och kastade barontiteln. Lec flyttade till Warszawa och publicerade sig flitigt, mest i vänstertidningar. Han skrev också för den politiska kabarén, vilket innebar kontakt med polisen, konfiskering och avstängning.

När Lwów ockuperades av Sovjetunionen råkade Lec vara där. Liksom många andra vänsterförfattare ställde han upp för den nya regimen, men den stalinistiska terrorn gjorde honom mycket försiktig. Lec skickades till arbetsläger, flydde till Warszawa och gick med i de kommunistiska underjordiska grupper som anslöts till Röda Armen. Efter kriget fortsatte han sitt författarskap som poet och satiriker men hoppade av till Israel med sin familj.

Några år senare återvände han till Polen, men sågs nu som förrädare och fick publiceringsförbud. Hans böcker plockades ut ur de polska biblioteken och han fick försörja sig på översättningar. Men så hävdes publiceringsförbudet och han fick rätt att bo Warszawa igen. Då var han redan igång med de texter som skulle hans mästerverk, aforismerna i Myśli nieuczesane Ofriserade tankar. De publicerades först i tidningar, senare samlades de till böcker.

Men många av sentenserna föll inte regimen i smaken och kunde därför inte publiceras förrän efter Lec död. Med sina korta och fyndiga formuleringar definierar han ofta människan som flyende och skissar det eviga eländet runtomkring.

Många av Lec aforismer är allmängiltiga och funkar lika bra idag. Han tycker att vi ska vara sparsamma med optimismen så att den räcker året ut, uppmanar oss att vara realister — och inte tala sanning. Han beskriver författarna som grammatikens illustratörer och poeterna som spioner i verklighetens land. Janów Podlaski ligger i östra Polen, nära vitryska gränsen. Sommaren är här — och ridsporten blomstrar.

Stanislaw Godula, webb-Bulletinens fotograf i Warszawa, deltog i mitten av juni i en kurs i fotografering på Polens äldsta stuteri i Janów Podlaski i östra Polen. Samtidigt pågick de polska mästerskapen och Internationella mästerskapen för arabhästar, där bland andra svenskan Anki Lundberg var med.

Kursledare var den kände konstfotografen Tadeusz Budzinski. Efter fotograferingen fick deltagarna prova på att baka traktens bröd på Dworek Łukowiska. Folkmusikbandet Podlasiacy stod för musiken. Dagen därpå vandrade man över de vita ängarna och tog en tur med flotte längs floden Bug, som utgör Polens gräns mot Vitryssland.

Marek Tomczak, en av deltagarna, fick prova på att baka bröd enligt traktens traditioner. Maria Liniewicz lär ut knådningstekniken på Dworek Łukowiska. Som avslutning färdades fotogruppen på en av flottarna längs gränsfloden Bug. Stuteriet Janów Podlaski grundades år efter Wienkongressen i dåvarande Kongress-Polen, som stod under rysk överhöghet.

Polska uppfödare skötte verksamheten, men efter januariupproret tog ryssarna över. Efter första världskrigets utbrott förflyttades hästarna till Ryssland och de kom aldrig tillbaka. För att åter ta upp hästaveln samlade jordbruksdepartementet in hästar av alla raser och från alla delar av landet. Janów har sedan dess satsat på arabiska fullblod och angloarabiska halvblod.

Polackerna har fött upp arabiska fullblod i flera hundra år, och redan i början av talet sålde man till hela Europa. På talet exporterades även till USA. Mer än åttio procent av hästarna på Janów Podlaski dog under andra världskriget. De som överlevde sköttes av polsk personal under tyskt överinseende. När ryssarna närmade sig gränsfloden Bug evakuerades hästar och personal till Dresden. Staden bombades i februari och mitt under brinnande krig transporterades hästarna norrut.

De återfördes till Janów efter några år i Poznan när man väntade på att gården skulle återuppbyggas. Idag upprätthåller gården sina två uppfödningslinjer — arabiska fullblod och angloarabiska halvblod. Fullbloden säljs huvudsakligen på export — inte minst till USA. Från har Janów också arrangerat auktioner med fullblod från det egna stuteriet, och ett par till.

Före auktionen hålls Polenmästerskapen för fullblod. Vi har tyvärr inte lyckats få fram namn på alla som syns på bilderna, men publicerar dem i alla fall — eftersom det är underbara bilder. Det är lätt att bli kär i en reseguide som verkligen har grottat ner sig i Polens alla härligheter.

Mat, nöjen, fritidsaktiviteter, natur och kultur — allt finns med. Polen är ett stort land, och resande som inte har så mycket tid måste välja omsorgsfullt bland målen skriver Lonely Planet inledningsvis. Sedan följer en genomgång av landet, region för region, månad för månad, aktivitet för aktivitet: Mat, natur och kultur. Här finns faktiskt nästan allt som finns att veta om Polen, berättat med kärlek och intresse.

Den för landet så viktiga historien finns pedagogiskt insprängd i beskrivningen av de olika resmålen. Och dem ska man inte hoppa över — historien är viktig för polackerna, som varit mer eller mindre ockuperade i flera hundra år fram till Den som vet lite mer om landet och folket har lättare att förstå hur saker fungerar och varför. Och man hittar inte många stavfel i de polska orden heller.

Även uttalsbeteckningarna känns OK — om man är amerikan. Men många av dem man som turist kommer i kontakt med talar hyfsad engelska. I nordöstra Polen, runt de Mazuriska sjöarna, finns en del av landets vackraste natur. Området har varit med och tävlat om att bli ett av världens sju naturunderverk men stupat på mållinjen. Bulletinens fotograf Stanislaw Godula har varit ute och paddlat kajak i det polska vattenriket. Han har naturligtvis också tagit bilder av den mest natursköna kanotleden i landet.

Polens vackraste kanotled anses vara på floden Krutynia i regionen Warmia-Mazury — alltså i vattenriket i nordöstra Polen. Krutynia, som är hundra kilometer lång, ringlar sig långsamt genom det vattenrika naturskyddade skogslandskapet. Naturreservatet ligger i kommunerna Mikolajki och Ruciane-Nida. I maj i år deltog jag i en exkursion längs den natursköna floden.

Fåglarna sjöng, svanar och ankor simmade runt kanoterna, vi såg grå hägrar som stod vakt i vassen längs flodstranden.